LEDARE
Det är ju välkänt att när man börjar tycka att många omkring en är mer eller mindre galna är det dags att söka vård för sin egen mentala hälsa.
Den senaste tiden har jag då och då noterat hur till synes kloka människor verkar missförstå det mesta, läsa helt andra texter, men ändå referera till dem jag också har läst men förstått på ett helt annat sätt.
Sen kommer jag på att det är valår och snart bara en månad kvar till själva valdagen.
Den allra största paradoxen vevas fortfarande som ett huvudargument och har så gjort sen 2006: Jobbskatteavdragen har lett till om inte jordens, så åtminstone Sveriges, undergång. Ändå vill ingen mer än Vänsterpartiet dra dem tillbaka. Tvärtom är Socialdemokraterna mig veterligt det enda partiet som går till val på ytterligare skattesänkningar.
Sen är det arbetslösheten som antingen är rekordhög eller rekordlåg. Jag förstår att det beror på hur man räknar men vilket sätt att räkna är det relevanta? För mig verkar andel av befolkningen vara det som säger mest.
När Lars Thomsson beskriver det som en ”maktdemonstration” att länsstyrelsen driver igenom de nya strandskyddsreglerna innan regionen behandlat den fördjupade översiktsplanen (som ju måste utgå från strandskyddsreglerna), replikerar vissa, däribland Ulla Pettersson på Gotlands Folkblad, att han ljuger för det har visst genomförts dialogmöten!
Man bara, va?
Annie Lööf presenterar en annan feminism än vänsterfeminismen och förklarar varför den sistnämnda inte fungerar. Då anklagas hon (bland annat av alliansfritt.nu) för att nonchalera unga flickor som utsätts för övergrepp och alla som drabbas av bristen på jämställdhet.
Man bara, va?
I och med nedläggningen av Arbetslivsinstitutet verkar somliga anse att arbetsmiljön nu svävar fritt helt utan regler.
Men arbetsgivarna har fortfarande ansvaret för arbetsmiljön och Arbetsmiljölagen gäller fortfarande så vitt jag som skyddsombud känner till. Detta betyder inte att allt är hej okej, men det betyder verkligen inte kraven på en god arbetsmiljö har försämrats eller ens förändrats.
Vänsterpartierna anser att det finns vissa yrken som ingen ska behöva syssla med. Av en slump är dessa jobb sådana som oftast utförs av företag ledda och drivna av kvinnor. Att bygga hus åt andra är fint som snus, att städa detsamma är kränkande och fult.
Menar man att det är viktigare att en människa blir bra omhändertagen än en bräda bör man tala om kvalitet, uppföljning och kontroll. Och denna bör rimligen vara densamma oavsett driftsform på verksamheten.
Men det passar självklart sämre in i retoriken om att allt privat är av ondo.
Det här med retorik och praktik är inte de rödgrönas bästa gren.
Det var osmakligt att höra Ali Esbati (V) i valdebatten i söndags beskriva alla Rut-företagare som ”tjänstefolk” som tjänar en ”överklass”. För att i nästa andetag påstå att vänstern värnar kvinnors rättigheter och villkor på arbetsmarknaden.
Det är några veckor kvar av valrörelsen. Låt oss hoppas att nivån kan höjas några snäpp eller åtminstone inte sjunka.