LEDARE
Till skillnad från Ulla Pettersson tycker jag att valrörelser är utmärkta för att pröva de politiska partierna om vad de vill och vad de står för. Det löpande politiska arbetet följs möjligen av många intresserade men det ger knappast någon bild av hur de olika partierna agerar och vilka linjer de driver. Inte för gemene man i alla fall.
Men det är nu även den socialdemokratiska linjen, att inte berätta så mycket konkret utan mest tala i turistbroschyrtermer om ett harmoniskt samhälle med allt till alla. För alla.
Istället vill man att den gångna mandatperioden ska tala för sig självt. Att inte själva definiera det man vill ska bli hågkommet lämnar fältet öppet för helt individuella minnen av vad som sagts och gjorts.
Det är möjligt att det är dessa beslut som man vill att väljarna ska ta som exempel på vad man har att vänta för framtiden: Utmaningsrätten, Pjäsen, Södra Hällarna, sommarjobben till unga, nedläggning av Roma vårdcentral, nedläggning av ungdomsgården i Vibble, brevet till läskfabriken eller när Åke fick googla för att ta reda på vad näringsliv egentligen betyder.
Sommarjobben för unga är ett bra initiativ och en viktig investering i ett antal gotländska ungdomar.
De andra exemplen kanske inte är de som Socialdemokraterna vill att man ska minnas men för den skulle försvinner de ju inte.
Arvet efter fyra år med rödgrönt styre ligger där och guppar, krönt av en skattehöjning.
En bedrift är däremot att sjukvården går ihop för första gången på cirka 40 år. Ett hårt arbete ligger till största delen bakom detta och det är bara att lyfta på hatten för Stefaan De Maecker och alla andra inblandade. Kan tänka mig att det är lite darrigt inför utmaningen att se till att detta trendbrott inte äts upp av de signaler skattehöjningen gav.
En valrörelse visar också väljarna vilken drivkraft som finns hos de olika partierna och deras företrädare.
Detta visade sig tydligt vid den partiutfrågning som Gotlands Allehanda i onsdags arrangerade på Wisby hotell.
Antingen är den rödgröna majoriteten övertygad om att rikssiffrorna ska slå igenom även på Gotland, eller så har de redan gett upp.
På förekommen anledning vill jag understryka att alla tre såg lika trevliga ut som de brukar men det fanns en uppgivenhet som framför allt präglade det största majoritetspartiet. Särskilt vid en jämförelse med oppositionspartierna som har både konkreta förslag och ett engagemang som visar att de är beredda att ta över makten.
Bland de tre uppstickarna som hoppas på inträde i regionfullmäktige ligger Sverigedemokraterna bäst till opinionsmässigt. Trots att man inte har så mycket politik bakom löftena om satsning på landsbygden och pensionärerna.
Eftersom allt ska lösas genom hypotetiska besparingar på stoppad invandring är deras tunnor tämligen tomma.
Feministiskt Initiativ proklamerade å sin sida att det här med ekonomi, det är något de inte vill ska styra prioriteringarna i välfärden. Ett tankesätt som leder spikrakt till platsen där inget annat än ekonomin styr vad som kan göras och inte.
Så nog är valrörelse både viktigt och bra.
I alla fall för den som har något att säga till väljarna.