Valet avgör vilket Sverige vi får
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
En mätning som bara omfattade 280 personer och där blott 80 kom att se hela programmet. Hur representativ är en sådan mätning? Föga!
Ökade klassmotsättningar
Agenda-redaktionen borde följaktligen anmälas till Granskningsnämnden för att man inte talade om detta, när mätningens resultat om vem som var bäst i partiledardebatten presenterades.
Några slags kvalitetskrav borde man som trogen SVT-tittare ha rätt att ställa på en "proffsig" redaktion. Men Agendas höll inte måttet i detta fall!
Själva debatten då? Den var lam, visst. Den tände liksom aldrig till riktigt. Många slog nog av eller bytte kanal. Få såg nog debatten till slutet - i likhet med de 80 av de tillfråga 280 personerna i den efterföljande Agenda-sifon. Men åtminstone några saker blev tydliga.
Svenska folket får - om Bankerydalliansen vinner valet - räkna med skarpare klassmotsättningar i samhället. Hur det däremot ska gå till att få fart på jobben blev däremot mera oklart.
Statsminister Göran Persson, som var hyfsat bra om än inte lysande, beskrev det klart.
Det handlar om vilket Sverige vi vill ha. Antingen en svensk modell där solidaritet och jämställdhet råder, eller en amerikansk, hård modell. "Sverige kan bli kallt." Därest Bankerydalliansen vinner i september 2006.
Arbetande fattiga
Dessutom skulle vi få se hur det växer fram en låglönearbetsmarknad, en "arbetande fattiga"-modell av amerikanskt snitt. Hur då? Jo, i det borgerligt styrda Sverige vill en enig borgerlig allians straffa ut de arbetslösa efter 300 dagar.
Då ska de långtidsarbetslösa tvingas leva på strax under 5 000 kronor efter skatt. Följden blir kraftigt ökade klyftor i samhället.
Den numera rätt tandlösa lejonkungen, folkpartiledaren Lars Leijonborg, ställde den lika avslöjande som oförskämda frågan till Göran Persson: "Vilka lagliga jobb i Sverige duger inte efter ett års arbetslöshet?" Den replikväxlingen kom att bli en av Agenda-debattens behållningar.
Statsminister Göran Persson fick lära fp-ledaren lite av reglerna i a-kassan: Som arbetslös tvingas du acceptera ett jobb med en lön som motsvarar 90 procent av a-kassan. Högeralliansens förslag om grundbidragsnivån för långtidsarbetslösa på blott 320 kronor ger brutto cirka 7 000 kr i månaden.
90 procent av det beloppet är 6 300 kronor. Det skulle bli den nya lägstalönen - "arbetande fattiga"-lönenivån - i det Sverige som Bankerydalliansen vill bygga.
6 300 kronor i månaden
Leijonborgs och Reinfeldts allians har säkerligen också klart för sig vad slags "lagliga jobb" det då skulle handla om.
Sannolikt bland annat städning och trädgårdsarbeten i de rikas hem och villaträdgårdar och andra likande uppgifter.
Men särskilt fet skulle man inte bli på 6 300 kronor i månaden när hyran är betald.
Det blir nog att försöka ta ytterligare ett jobb för att alls överleva. Precis som i USA bland arbetande fattiga. Läs till exempel den amerikanska reportageboken "Barskrapad. Konsten att hanka sig fram" av Barbara Ehrenreich.
Då blir det lättare att förstå vilken sorts "lagliga jobb" som Leijonborg och Bankerydsalliansen vill ha - om de vinner valet nästa år.