När andra världskriget var över och koncentrationslägren tömdes, hette det aldrig mer etnisk rensning. Så blev världen varse folkmordet i Kambodja, när Vietnamkriget upphört. 1992 kom upplösningen av Jugoslavien och etniska massakrer blev vardag framförallt i Bosnien. Massvåldtäkter och utplåning. Vem minns inte belägringen av Sarajevo eller Srebrenica. Allt utspelades på vår egen bakgård. Vid samma tidpunkt kom folkmordet i Rwanda, en regelrätt slakt av tutsier och en utebliven reaktion av FN och världssamfundet. Med häpnad såg vi döda kroppar flyta på floden, för att sedan återgå till vår vardag.
Det är inte atomvapen vi skall oroa oss för i framtiden, utan fortsatta folkmord, sa en officer och bekant vid ett samtal. Hur rätt hade han inte. Hur förvånad blev inte världen, när brutala xenofobiska attacker utbröt i Johannesburg 2008. I Sydafrika ett land som kämpat mot apartheid och vunnit. Ett land som upprättade en demokrati i en samförståndslösning. Det skulle inte hända men det omöjliga skedde. Det sker för att den politiska ledningen avskärmar sig från den egna befolkningen Stefan Löfven talade klarspråk till Jimmie Åkesson i det enda riktigt hårda replikskiftet i sin första riksdagsdebatt. men gottgör sig själv.
I kåkstäderna slog man ihjäl sina inflyttade grannar, brände ner bostäder. Inte öppnade sydafrikaner sina hjärtan trots all hjälp i frihetskampen. När flyktingar svämmar över gränsen från omgivande länder med odemokratiska ledare, uppstår konkurrens om jobb och boende. Det är en tendens som kallas ”Sydafrika exceptionalism” och undantaget beskrivs som en känsla av att sydafrikanen är överordnad alla andra afrikaner. Sydafrikanen har ett odelat medborgarskap oavsett hudfärg, en otäck form av nationalism som utesluter andra.
En bristande och ineffektiv regering skapar en krutdurk av väckta förväntningar som exploderar och sprider sig. Samma fenomen finns i Ryssland och hos den ryska befolkningen i tidigare öststater. En ryss var hen än befinner sig, står över alla andra landsmän som i Ukraina. Putin skapar med sin politik förväntningar hos den som räknar sig som ryss. De krafter han, som ledare släpper loss, har han ingen kontroll över och vet egentligen inte var det hela slutar.
Syrien är ett annat exempel, där motstånd snabbt urartar och okontrollerade grupper strider mot varandra. I allt detta finns förstörelse, död och våldtäkter. Medeltida kvinnorov har återuppstått och världen är förlamad. Handeln i Europa går före och jobben. IS som härjar i Irak är en stadsbildning, som drivs som ett storföretag, får vi plötsligt veta. Ekonomin är global, men knappast mediabilden. Vi har låst oss vid Sverigedemokraterna och deras synsätt på nationalism. Den nuvarande ekonomiska situationen i Europa kan bli en tändande gnista var som. EU har samma elitistiska överbyggnad som ANC skapade i Sydafrika efter Mandela. Man väcker förhoppningar hos folk, som man knappast lever upp till. Världen har blivit en krutdurk i vilken män styr mot avgrunden.