Det är outhärdligt att tänka på de barn som ständigt lever i skräck och rädsla att pappa ska slå mamma. De kan inte skydda henne och känner sig säkert både skamsna och förvirrade av sina känslor för pappa, som de ju älskar när han är glad, nykter och ”sig själv”.
Aftonbladet har granskat de fall när våldet gått överstyr, när kvinnorna dödats. Sedan 2000 har minst 201 kvinnor mördats av sin man eller ex-man. 179 barn lever kvar med minnet av att pappa dödat mamma.
Tidningens granskning visar att barnen inte fått den hjälp och det stöd de hade behövt. Att fyra av tio har kvar pappan som vårdnadshavare. Ibland har de tvingats hälsa på och sova över i fängelset hos sin pappa, en person de är livrädda för.
Mäns våld och kontrollerande av kvinnor är ingen nyhet. Samhället har både kunskap och lång erfarenhet av detta men ändå nonchaleras signaler och alltför många hinner dö innan hjälpen sätts in.
Samtidigt läser vi om män som får småflickor i present av sin släkt att gifta sig med. Unga flickor som sedan kontrolleras genom hela livet, även här i Sverige. En fix idé om att frun varit otrogen eller en dotter som vill leva ett fritt liv, kan leda till att kvinnor får plikta med sitt liv. För att upprätta männens heder.
Hedersvåldet är den ultimata formen av kontroll. Att med berått mod planera och genomföra avrättningar av sina egna barn eller systrar, det går inte att förstå, ändå måste vi se att det finns.
Och framför allt: vägra acceptera eller se mellan fingrarna. Det går inte att förklara detta som en ”kultur”, det är vidriga brott som kräver stränga straff.
Vad det är som driver det ”svenska” kvinnohatet är lika svårt att förstå.
Varför kvinnor oavsett position i samhället så ofta bedöms för saker man aldrig ens skulle tänka på när det handlar om män. Som deras vikt, hur de talar, hur de klär sig eller hur sexuellt gångbara de är.
En intressant paradox för dessa hatare är att det enligt dem är helt i sin ordning att kräva lynchning av män som begår hedersvåld medan de själva förordar samma metoder för kvinnor som de anser agerar fel eller har fel åsikter.
Dessa hatare är bara en bråkdel av alla män. De som sitter anonyma framför datorskärmen och sprider sitt kvinnohat är inte på något sätt representativa för män. Ändå tar de oproportionerligt mycket plats i debatterna och i direktkontakt med de kvinnor de anser de har rätt att sätta på plats.
Hat är hat och våld är våld.
Det ska hanteras lika av samhället, oavsett om det begås inom familjen, på nätet eller på öppen gata.