LIBERAL KOMMENTAR
Svensk Damtidning är magasinet som har nästan 400 000 läsare, men som ändå ingen läser. Utom hos frisören.
Trots en glamourös framtoning och ett glassigt omslag, anses det inte riktigt fint att vara intresserad av tidningens innehåll, och i vanliga fall är det ingen utanför läsekretsen som bryr sig om vem som ler rakt in i kameran. Men när ett uppslag från det senaste numret, med näringsminister Annie Lööf (C) i blåglittrig galaklänning, spreds över nätet, blev det ramaskri.
Stereotypiskt och förminskande, var ord som slungades ut i cyberrymden. ”En artikel som doftar 50-tal.” ”Varför kan kvinnliga politiker inte få lyftas fram utan tal om barn och svimmande?”
Det sista är enkelt att svara på. Såväl manliga som kvinnliga toppolitiker uttalar sig ofta i sakfrågor, utan att deras familjer eller personliga problem ges något som helst utrymme.
I torsdags – mitt under kritikerstormen – publicerades en debattartikel av Annie Lööf om framtiden för svensk fordonsindustri (DI, 13/3). Samma dag levererade hon hård kritik mot Sverigedemokraterna och medan hennes klänning och barnlängtan kommenterades i sociala medier, chattade hon med Dagens Industris läsare om allt från småföretagande till kärnkraft och försvarspolitik. Såväl barn som svimningar lyste med sin frånvaro.
Det står givetvis var och en fritt att ha åsikter om Svensk Damtidnings serie ”Politikens prinsessor”, där Maria Larsson (KD) och Annie Lööf (C) har medverkat, och Rossana Dinamarca (V), Beatrice Ask (M), Carin Jämtin (S), Maria Arnholm (FP) och Åsa Romson (MP) kommer att porträtteras. Det kan även finnas befogad kritik mot de enskilda artiklarna, men den som kritiserar själva idén – att inför riksdagsvalet stajla och presentera sju kvinnliga politiker på ett mer personligt plan – glömmer bort att reportagen publiceras i Svensk Damtidning, vars profil är kändisar, mode, skönhet, glitter och glamour. Reportagen är skräddarsydda för att passa i den nischen, inte i Svenska Dagbladet.
Den senare ska granska våra folkvalda politiker, göra djupdykningar i partiernas valprogram och syna skattepolitiken. Den rollen har inte Svensk Damtidning, vars alternativ till ”Politikens prinsessor” inte är kritiska partiledarintervjuer, utan att inte ha någon valbevakning alls. Det hade givetvis varit ett alternativ, men då hade nästan 400 000 väljare gått miste om personliga möten med sju av Sveriges mäktigaste politiker – som själva har tackat ja till att medverka i reportagen.
För övrigt är det värt att notera att Svensk Damtidning inte har bjudit in någon sverigedemokrat till glitter- och glamourhörnan. En politisk markering så god som någon.