Väktare vaktar sitt eget bo

Politik2008-03-11 04:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Vad är själva kärnan av staten? Vilka uppgifter är de mest centrala? Försvaret och polisen. Att möta yttre och inre hot. Om staten inte sköter dessa uppgifter, då spelar ingenting annat någon roll. Då lyder vi under främmande herrar, eller också lever vi i en anarki där de starkaste och våldsammaste bestämmer.
Jag tror varken att invasionen eller anarkin är ett överhängande hot som kan förverkligas i morgon. Men samtidigt är det så att vi får ut mindre än vi borde av de resurser vi satsar på statens viktigaste uppgifter. Det är oroande. Inte minst som denna ineffektivitet har tillåtits växa fast vid dessa organisationer under decennier.

I går publicerade Sveriges två ledande morgontidningar, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet, var sin artikel om tillståndet inom nattväktarstaten.
DN skrev om försvaret. Jag visste att proportionerna mellan yrkesmilitärer och värnpliktiga förskjutits, men jag hade inte riktigt klart för mig hur långt det hade gått. I dag har Sverige över 10 000 yrkesofficerare. Försvarsmakten tycker att det borde vara drygt 11 000. Men vilka skall befälen kommendera? Cirka 8 000 värnpliktiga kallas in per år. ÖB vill ersätta dessa med 6 800 anställda och kontrakterade soldater. DN skriver:
"Andra tar till Mumintrollet för att beskriva officerskåren: stort huvud, jättemage och små fötter."

Av yrkesofficerarna är 34 procent majorer eller har ännu högre grad. Motsvarande siffra i Finland och Danmark är 15 procent.
Samtidigt sägs det att Sverige ersatt invasionsförsvaret med ett försvar som skall kunna medverka vid internationella uppdrag för att skapa eller bevara fred. Men det är bara en minoritet av officerskåren som är beredd att medverka vid dessa internationella uppdrag. Bäst för karriären verkar det vara att stanna vid hemmafronten och klättra via utbildningar och skrivbordsuppdrag.

Svenska Dagbladets avslöjande rör polisen. Av Stockholms poliser arbetar inte ens en tredjedel i yttre tjänst. Och när man nu skall minska utgifterna med 50 miljoner kronor, då är det på de civilanställda man sparar. Vilket innebär att ännu fler poliser får ägna sig åt något annat än polisiära uppgifter.
Det här är en trend inte bara inom polisen. Inom sjukvården har exempelvis läkarsekreterarna i princip försvunnit, vilket innebär att det nu ofta är läkare som tvingas sköta dessa administrativa uppgifter. Det kallas för att man har en "slimmad organisation" när överkvalificerad personal får ägna sig åt sådant som andra tidigare gjorde mot en betydligt lägre lön.

Både försvaret och polisen verkar ha prioriterat ner sina huvuduppgifter för att istället ägna sig åt "inre tjänst". Och politiken har inte bara låtit det ske, den har bidragit till problemet. Man har fokuserat på antalet poliser, och inte på vad de faktiskt gör. Och försvaret har belastats med regionalpolitik, industripolitik och en personalpolitik som cementerat gamla strukturer.