Vägverket och P-avgifter bromsar oss
Foto: Unspecified
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det är Vägverket som har varit ute på våra vägar och inspekterat. Istället för att göra något åt bristerna bestämmer de att vi - deras uppdragsgivare - måste sänka hastigheten. Det är ett agerande från Vägverket som är unikt, eftersom det avviker från tre tydliga trender som präglar samhället i övrigt.
1. Den första trenden är att hastigheten alltid ökar. Exempelvis blir processorn i din dator allt snabbare och mer kraftfull för varje generation. Detta har inget med stressen i samhället att göra. Tvärtom minskar stressen när tjänster och apparater utför sysslor vi tidigare tvingades ägna oss åt manuellt.
2. Den andra trenden är miljöhänsynen. Vare sig man erbjuder flygresor eller hushållsnära tjänster är kraven på miljöhänsyn ständigt ökande. Den krisande bilindustrin har i hög grad tagit till sig denna uppgift.
3. Den tredje trenden är ständigt förbättrad säkerhet. På denna punkt är bilindustrin, inte minst den svenska, ett föredöme.
Vi får alltså allt snabbare, allt miljövänligare och allt säkrare bilar. Vilken blir vägleverantörens reaktion? De häller knäck på våra vägar.
Genom att sänka hastighetsgränserna tänjs Gotland ut. Det sker steg för steg. Det brukar kallas de små stegens tyranni. Istället för att i takt med samhället i övrigt steg för steg öka hastigheten bromsar Vägverket in.
Uttänjningen av Gotland drabbar alla dem som bor på landet och jobbar i stan, och omvänt. Ja uttänjningen drabbar i själva verket alla dem som vill träffa andra, oavsett syfte. Det är det mänskliga mötet som försvåras. Kommunikationen, som var till för att underlätta utbyte människor emellan, har blivit ett hinder.
Vägverket spenderar varje år drygt etthundra miljoner kronor på PR och opinionsbildning. Pengar som i huvudsak används till att uppmana oss andra att sänka hastigheten på grund av de dåliga vägarna. Vore det inte bra om Vägverket hittade tillbaka till sin kärnuppgift och istället byggde säkra och miljövänliga vägar? Några meter skulle väl ändå de där miljonerna räcka till?
Samtidigt: det är okej att misslyckas. Problemet med Vägverkets misslyckande är att de fortfarande gör anspråk på de pengar som ska användas till våra vägar, liksom makten att besluta om hastigheterna på de gotländska vägarna. Den som abdikerar måste göra det fullt ut.
En tänkbar efterträdare till Vägverket vore Gotlands kommun. Kommunen kan skaffa sig den kompetens som krävs för att upphandla och anlägga bra vägar. Lokala politiker har god kännedom om vägarna och torde vara väl skickade att fatta beslut om hastighetsbegränsningar.
Men, dessförinnan måste Gotlands kommun bevisa att man inte jävlas med bilisterna. Om kommunen ska anses uppgiften mogen att ansvara för våra vägar måste man börja med att avskaffa det nyligen inskaffade P-avgiftseländet. Det finns ingen parkeringsproblematik i de gotländska tätorterna och följaktligen inget behov av beteendestyrande avgifter. Vem tror förresten på allvar på det argumentet; att beslutet om P-avgifter är till för att styra våra beteenden snarare än att dra in maximalt med pengar till kommunen? Omotiverade P-avgifter har samma påverkan som omotiverade hastighetsbegränsningar: de försvårar det mänskliga mötet, och allt det fantastiska som då kan uppstå.
Mina moderata vänner i tekniska nämnden kämpade tappert mot införandet av P-avgifter, men föll på demokratins offeraltare. Jag hoppas att Moderaterna får ett ökat förtroende i nästa års val, och att vi då återigen kan ta upp diskussionen om P-avgifter. Samt vad vi ska göra med de jättefula nyss inköpta P-automaterna.