Det blev en fin manifestation för en levande landsbygd igår i Visby. Landbygdsupproret är ett uppror mot utarmningen av landsbygden och det drivs av ilska och vilja att förändra.
Att det är starka känslor med i spelet är helt klart. Men upproret har ett stort problem. Det finns ingen entydig och klar fiende att rikta upproret mot.
Kanske hade Eva Bofride hoppats att de stukade Centerpartisterna skulle tjäna på landsbygdsupproret och att de styrande rödgröna i allmänhet och Socialdemokraterna i synnerhet skulle bli fiende för landsbygdsupproret. Det var nog när den fienden delvis rykts bort, som partikänslorna tog över från förnuftet. Jag är besviken på både Eva Bofride och Mats Linder (GA), att de så ytligt ägnat sig åt tråkigt partipolitiskt käbbel istället för att diskutera orsakerna till landsbygdens utarmning.
Ett problem är att fienden är diffus. Visst går det att skälla på de rödgröna, som styr nu, för att det kommit ett förslag om nedläggning av ett antal skolor. Men det förslaget hade ett alliansstyrt Gotland också lagt, för de hade inte haft mer pengar om de styrt. Och de hade aldrig ens funderat på ett höja skatten.
Fiende för landsbygdsupproret är också kapitalismen, marknadsekonomin, att de vinstdrivande företagen struntar i landsbygden exempelvis med teleförbindelser, så trygghetslarmen inte fungera överallt. För landsbygden lönar sig inte för dem. Fienden är också Moderatregeringen som prioriterar annat än välfärden i kommunerna och att stärka landsbygden.
Efter gårdagens manifestation gäller det för eldsjälarna för landsbygdsupproret att gå vidare. Vilket Gunnar Bendelin redan sagt ska ske. En motkraft är just samarbetet mellan landbygdens folk och regionledningen och förhoppningsvis regeringen. Det är rätt att lära av andra hur de lyckats få en levande landbygd. Nu krävs samarbetet över alla gränser och inte simpelt partikäbbel.
De många diffusa fiender som en levande landsbygd har, kräver ett nytt och systematiskt samarbete av alla goda krafter. Som utgår ifrån den verklighet som råder och inte drömmer sig tillbaka. När nu manifestationen för en levande landsbygd är förbi liksom ilskan, så måste många konstruktiva samarbeten och åtgärder ta vid. Där regionledningen måste spela en aktiv roll.