Jan Emanuel Johansson har varit rubrikernas man ända sedan sekelskiftet. Nu på grund av en pågående rättegång för ekobrott.
Om rättegången har jag egentligen ingen åsikt. Mer än att strul tycks följa i den åtalades ibland lite sliriga spår.
Det var genom dokusåpan Robinson som han blev känd. En dokusåpa som Jan Emanuel Johansson vann, samtidigt som han lyckades använda den som en politisk språngbräda från vilken han nådde ända till en riksdagsplats för Socialdemokraterna.
Tittarna fick välja på de två sista deltagarna – den före detta Europaministerns son Jan Dinkelspiel och den reformerade busen av folket Jan Emanuel. Utgången var inte förvånande.
Men tittarna borde kanske ha tänkt efter. De var ju åskådare när den blivande riksdagsmannen först ville att man skulle skona en infångad varan, men deltog i måltiden efter att den tagits av daga.
Som S-politiker var Jan Emanuel Johansson ute och kampanjade för Håkan Juholt redan när Göran Perssons efterträdare skulle utses. Det framstod då som en hopplös sak och valet föll också på Mona Sahlin.
Men när Mona Sahlins efterträdare skulle utses, då var (överraskande för nästan alla) tiden tydligen mogen för Juholt. Kanske hade fröet till det valet såtts av Jan Emanuel. Men i efterhand framstår det ju inte som en god skörd.
Parallellt med sin politiska karriär har han lyckats bygga upp ett framgångsrikt företagsimperium i omhändertagandebranschen – allt från ungdomshem till ensamkommande flyktingbarn. Det är en bransch som från utsidan framstått som något av ett vilda västern finansierad med kommunala medel – potentiellt mycket lönande men full av risker och några tvivelaktiga typer.
Aftonbladet skrev i torsdags om hur Jan Emanuel Johansson tjänat 223 miljoner på sina ungdomshem, när han 2010 sålde ett av sina bolag (Svensk Samhällsutveckling).
Det lönande livet som företagare har inte hindrat honom att dra på sig oönskad uppmärksamhet som hyresvärd. Det var bland annat för fyra år sedan när han försökte hyra ut sitt hus i Visbys innerstad för 35 000 i veckan. Inget olagligt i det, men det var tydligen många som fann det stötande att en socialdemokratisk riksdagsledamot försökte ta ut något som skulle kunna beskrivas som en ockerhyra.
När han ville ha 40 000 i månaden för sin tvåa på Söder i Stockholm så framstod det ju faktiskt som ganska billigt i jämförelse. För det var en månadshyra.
För tillfället sitter Jan Emanuel Johansson inte i riksdagen. Jag vet inte om han siktar på att ta sig tillbaka som parlamentariker. Hans framgångsrika företagande ligger honom nog faktiskt i fatet, oavsett utgången i den pågående rättegången. Politik handlar ju i stor utsträckning om förtroende. Jag hade ju inte röstat på honom. Ja, utom i Robinsons utröstningar såklart. Där hade jag definitivt röstat på honom.