Våga vägra stressemester
Foto: Hasse Holmberg
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Liksom många andra är han in i själen trött på skrapandet på ytan och den genomgående skräcken för att låta ett samtal stå för sig självt. Allt ska göras svartvitt. Viktigare än innehåll och budskap är att hitta något att göra stor sak av.
Ett överilat ord eller en lite för dyr handväska.
Uppfriskande är också att Birger Schlaug inte beskyller medierna som ensamt skyldiga för detta. Han tar upp vikten av eget ansvar: "(---) det kräver också att medborgarna tar politiken på allvar, att vi inte sitter vid köksbordet och gnäller över att "vi inte fått veta något" när vi själva valt bort kunskap för underhållning i form av aldrig sinande digital pubertetshumor eller av knäppgökar i lyxfällor och grannfejder".
Antalet dåligt grundade köksbordsexperter torde vida överstiga antalet inkompetenta politiker.
Mediernas ansvar är dock stort. Såklart.
Däremot kan även medier manipuleras. Vi har inte sett slutet på berättelsen om de faktiska orsakerna till Littorins avgång ännu. Men kanske någon mer har lärt sig att det aldrig fungerar att mörka eller försöka släta över. Man behöver inte berätta allt men man behöver definitivt inte heller vrida på sanningen.
De som beskriver Almedalsveckan som en cirkus, eller klubb för inbördes beundran, är antingen helt ointresserade av samhället och/eller politik, eller så har de bara sett gatuteatern, aldrig varit med i de debatter och seminarier som ordnas och som är veckans kärna.
Det är härligt att få höra ett analyserande samtal från början till slut. Grotta ner sig i ett ämne under en eller par timmar. Att på plats och ställe få lyssna till de främsta företrädarna både för och emot det ämne som avhandlas.
Man får så mycket inspiration, att om det gick att tanka den skulle den räcka ända till nästa Almedalsvecka.
Men är man inte intresserad av att ändra sin världsbild, sin sanning, så är det förstås besvärande med så många olika röster på smama gång.
Ett nytt inslag som jag hoppas växer, om än inte till religiösa proportioner, är den glädje och yra som dyker upp vid partiledarnas framträdanden. Politik har varit så erbarmligt allvarlig i Sverige alltför länge. Allt ska vara återhållsamt och seriöst. Men politik handlar i grunden om personlig övertygelse.
Det är uppfriskande att se människor våga stå för att de gillar något. Hylla sina politiska företrädare med lite mer rock´n roll.
Även om SSU gärna kunde ha låtit vuvuzelan stanna hemma...
Nu är det dags för välbehövlig semester. Som vanligt har min lilla familj inga planer, vi tar dagen som den kommer. Jag hoppas på många härliga stranddagar, många lästimmar i skuggan, absolut mer mingel i Visbys nöjesliv än förra året.
Till sist hoppas jag på en lidnersk knäpp på inredningsområdet så att jag äntligen får struktur på hemmet.
Så vi ses efter Medeltidsveckan om inte förr. Jag säger som Björn Larsson, var rädda om varandra.
Hoppas alla som är lediga kan njuta av ledigheten. Logga ut och koppla av. Ta några minuter och detaljstudera ett grässtrå eller låta smultronets alla smaknyanser ta plats i gommen.
Slow semester.
I like.