Vad vore Visby utan Hällarna?
Människovänlig miljö.Arkivfoto: Henrik Radhe
Foto: Henrik Radhe
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Så jag satt inte och tänkte på de södra Hällarna. Och inte på de norra. Jag tänkte på de bebyggda centrala Hällarna, som löper genom innerstaden. Vad hade Visby varit i dag om våra förfäder bestämt sig för att bygga staden en bra bit från kusten och hamnen? Önskar vi dessa hällar obebyggda i dag? Det är naturligtvis ett bisarrt tankeexperiment. Men varför verkar det inte lika underligt när vi frågar oss var vi ska bygga i dag?
Av någon anledning får den moderna staden ofta inte vara stad i Sverige. Äldre bebyggelse får gärna vara strandnära, kompakt, mysiga gränder och små avstånd. Och många verkar vilja bo i dessa miljöer, i en blandning av boende och butiker. Men moderna stadsdelar är ofta punkthus på ett gärde omgivna av sterila, blåsiga grönytor som varken är stad eller land.
Och den moderna staden får inte ligga vid vattnet. Åtminstone inte i Visby. Skillnaden mellan gårdagens debattörer är egentligen inte så stor.
Partierna till vänster vill inte att det ska byggas alls väster om Toftavägen.
Alliansen vill knapra lite på kanten av området och öppna för framtida bebyggelse väster om vägen men en god bit från själva hällmarken.
Jag tycker bättre om Alliansens förslag. Partierna till vänster verkar stadsplanera för en skog. De resonerar som det avgående kommunalrådet Björn Jansson under gårdagens debatt. Bebyggelse likställs med förstörelse.
Själv undrar jag om inte den kompakta strandnära staden är bäst både för människa och miljö. Det stora felet med Alliansens förslag är att det inte går långt nog.