Vad vill (kd)?
Detta Àr en ledare. PÄ hela Helagotland publiceras ledarartiklar frÄn GotlÀnningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Kristdemokraterna gick till val pÄ tvÄ viktiga reformer, som bÄda rönte stor uppskattning bland vÀljarna. Dels handlade det om att avskaffa fastighetsskatten och ersÀtta den med en smÄhusavgift pÄ högst 2800 kronor. Redan allianskamraternas initiala bud, 4500 kronor, innebar dÀrför ett bakslag. NÀr sÄ beslutet att höja taket till 6000 kronor uppdagades förra veckan, vÀckte det liv i en svekdebatt bland partiets sympatisörer.
Man drev ocksÄ frÄgan om sÀnkt bensinskatt, ett krav som möttes av svala reaktioner frÄn miljörörelsen och kollektivtrafiksburna storstadsbor, men som vÀlkomnades pÄ landsbygden, dÀr bilen ofta Àr det enda tillgÀngliga transportmedlet. Ett bevis för det sistnÀmnda Àr att det sÄ kallade "Bensinskattsupproret" nu stoltserar med över en miljon pÄskrifter. OcksÄ i denna frÄga har partiet dock fÄtt ge med sig och regeringen flaggar istÀllet för höjningar av skatten.
Kristdemokraternas vÀljare har med andra ord goda skÀl att kÀnna sig besvikna.
Men det finns en annan aspekt, som bÀttre motiverar ovanstÄende inledande frÄgestÀllningar, nÀmligen kristdemokraternas vÀrdegrund. Ursprungligen var ju avsikten med partiet att Äterigen ge en röst Ät de frikyrkliga stÀmningar som tidigare fÄtt utlopp inom folkpartiet. PÄ senare tid anser dock allt fÀrre att partiet fyller den rollen.
Hetast gick debatten under nÄgra veckor i somras, dÄ en liten utbrytargrupp protesterade mot vad man upplevde var en "liberalisering" av kristdemokraternas politik. Partiet stod inte lÀngre upp för kristna och vÀrdekonservativa vÀrderingar, utan hade under den politiska korrekthetens tyngd placerat sig i politikens vÀnsterliberala mittfÄra.
För mÄnga rann bÀgaren över i samband med att partiets partiledare Göran HÀgglund stÀllde sig bakom ett nytt lagförslag som i praktiken innebÀr att Sveriges relativt liberala abortlagstiftning skickas pÄ export. Om partiet med detta en gÄng för alla frigjorde sig frÄn stÀmpeln som "mörkermÀn", alienerade man ocksÄ Ätskilliga sympatisörer. Varför man inte istÀllet lanserade förslag för hur antalet tonÄrsaborter kan reduceras, utan att för den skull försvaga rÀtten till fri abort, Àr för mig en gÄta. Det Àr inte en utbredd uppfattning i Sverige att sÄdana Àr helt oproblematiska, om nÄgon nu trodde det.
Vidare Àr det anmÀrkningsvÀrt att vÀrdekonservatismen, Ätminstone i vissa frÄgor, funnit en mer entusiastisk och framgÄngsrik företrÀdare i folkpartiets nyvalde partiledare Jan Björklund, Àn i Göran HÀgglund. Att det inte skulle finnas utrymme för ett sÄdant förhÄllningssÀtt i svensk politik Àr alltsÄ inte sant. Det Àr hög tid att kristdemokraterna ser till att fylla det utrymmet, om partiet Àven fortsÀttningsvis skall ha ett existensberÀttigande.