Vad snön röjer
Foto: Fredrik Sandberg/SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Tyvärr måste man ju oroa sig för väggreppet även när man går. Är det jag som blivit ostadigare på foten, eller är skosulorna sämre, plastigare och halare i dag än förr? Jag skred fram i rejäla kängor, försedda med samma varumärke som en känd traktortillverkare, men det var ändå snorhalt. I GT driver Eva Bofride en minikampanj för broddar. Jag överväger just om broddar eller rovor är värst för självkänslan.
Tydligen är det så att Vägverket plogar när det fallit ett par eller tre centimeter snö, beroende på hur stor vägen är. Kommunens plogbilar kör ut när det fallit 14 centimeter. Plötsligt förstår jag hur vintergatornas alla tvättbräden, knölar och skrovligheter uppstår. Det är en puckelpist som bilisterna själva får preparera.
Det är som om en villaägare skulle välja att trampa till snön istället för att skotta undan den. Det är arbetsbesparande för stunden. Men när man stapplat fram genom snödrivorna ett par månader så verkar det inte så praktiskt längre. Och ännu mindre praktiskt verkar det efter ett ben- eller armbrott.
Det är inte alla som kan eller vill skotta sin egen snö. Om de betalar mer än tusen kronor om året för hjälp med snöskottningen eller andra sysslor, och om de inte skickar en kontrolluppgift till skattemyndigheten, så kallas de i dag för lagbrytare. Och jag tror, precis som en läsare som ringde mig häromdagen, att det ofta inte är en önskan att undvika skatt som gör att skattemyndigheten inte får veta något. Man undviker också blanketter och administration.
Häromdagen kom Skatteverket med ett förslag som verkligen ligger i tiden. Det är som samordnat med både svartjobbsskandaler och den första snöröjningen. Verket vill höja beloppsgränsen för vilka affärer (privatpersoner emellan) som skall anmälas till skattemyndigheten. Man skall kunna sälja eller köpa tjänster för 10000 kronor utan att det blir skattepliktigt.
Det är bra. När en lag så tydligt strider mot det allmänna rättsmedvetandet, och när ett naturligt inslag i relationen grannar emellan är kriminaliserat, då måste man verklighetsanpassa lagstiftningen.