Vad skall det bli av det framtida Gotland?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det är bra att debatten tar ordentlig fart. Frågorna behöver verkligen diskuteras, och där ser jag en styrka i att Ansvarskommittén har givit så få pekpinnar. Många områden finns som öppnar för lokalt/regionalt passande lösningar som kommit fram efter ordentliga genomgångar.
Jag har fått mejl om att detta något oprecisa skulle vara en svaghet. Det skulle nämligen innebära att vi säger ja till något som vi inte vet vart det bär hän. Min tolkning av de vida ramarna hamnar inte i samma slutsatser.
Osymmetrisk tidsaxel
Den kritik som framförs om att tidsaspekten är väl snävt tilltagen instämmer jag helt i. Men också där har faktiskt kommittén givit vidare ramar så till vida att man kan tänka sig att inte nödvändigtvis vara klara till valet 2010 utan kan tänka sig också 2014.
Jo, man kan onekligen undra att för en ordning som gällt sedan 1600-talet och sedan efterhand "förfinats i ett lapptäcksmönster" tog det en utredningen fyra år om att komma med det nya förslaget. Sedan skall remissrundan inskränkas till några månader för att den tajta beslutsprocessen skall leda fram till att sjösättas vid årsskiftet 2010/2011.
Se det gärna i ett tidsperspektiv med 350 års giltighet, fyra år av utredande och sedan bara månader för att inhämta åsikter och grundligt diskutera förslaget.
Snabbt och genomtänkt
Här får vi en parallell till problematiken kring en ny grundskolestruktur på Gotland. Det gällande har flera år på nacken. Utredningen har tagit sin tid men sedan vill man att besluten skall göras snabbt.
Eller att de skall få ta tid så att åtgärderna får växa in och accepteras av det stora flertalet?
Ja, det är bara att välja mellan de två vägarna. Båda har sina förespråkare. En del kallar alla beslut som inte sker på rekordkort tid för frågor i långbänk. Jag är väl då en "långbänksanhängare" eftersom jag helst ser ett fullgott beslutsunderlag, och sådant tar som regel tid att ta fram.
Sidoeffekter
Mycket av min tid de senaste veckorna har tagits upp av Ansvarskommittén. Bara att ta sig igenom slutbetänkandet innebär stor tidsåtgång. Det är ju inte en text man läser i "romanhastighet" utan såväl språk som exakta ordvändningar kräver att man allt som oftast tänker till lite extra. Inte minst för att känna in den exakta tolkningen.
Så dyker då en formulering upp som egentligen är helt tolkningsfri, men väl ger en aha-upplevelse.
På sidan 142 står följande:
"Patienten har gått från att vara just "patient" (den som väntar tålmodigt) till att inta en position med ökat ansvar och ökade möjligheter/rättigheter".
Här får vi alltså på pränt det som länge diskuterats i vårdkretsar, nämligen att patienten vet så mycket mer nu än tidigare. Det sker genom att ha tagit in egen kunskap om sin situation från flera håll. Var det möjligen det som gjorde att man för några år sedan gärna lät ordet patient stå tillbaka för ordet kund? Man kan onekligen undra.
Närbesläktade
Jag går in i Gösta Bergmans år 2003 utgivna "Ord med historia". Om patient står följande:
"Patient (sjukling som behandlas av läkare) går tillbaka till latinets patiens, i böjd form patientis (som uthärdar, är tålig)..." och så vidare med flera böjningsexempel.
Att lägga en patiens (tidigare med kortlek nu gärna på datorn) har också samma ursprung i latinets patiens. Dessutom härleds också närbesläktade ord som passion och passiv.
Så nog gav den intensiva läsningen av Ansvarskommitténs betänkande också en del andra tankar än hur vårt samhällssystem skall byggas upp i framtiden, och då speciellt med inriktning på hur Gotlands framtid kommer att gestaltas i denna nya ordning.
Det finns onekligen skilda åsikter i den frågan, och nu väntar jag på kommunfullmäktigemötet den 23 april när remissvaret skall klubbas. Jag tror det blir en omfattande debatt, en debatt som somliga ser som givande, andra som ytlig och naiv. Allt beroende på vilka ingångsvärden man har för demokrati och debatt.