Den ekonomiska krisen och Moderatregeringen har försatt gotlänningarna och öns politiker i ett mycket svårt läge. Om man inte ska höja kommunalskatten varje år måste politikerna skära bort kostnader ur regionens budget på 120 miljoner på tre år. Och drygt 40 miljoner kronor nästa år.
Än så länge har bara kultur- och fritidsnämnden kommit med sina besparingar. Och det har lett till protester på de orter som drabbas. Hur ska det då inte bli när de stora nämnderna bestämt sig för sina besparingar. För kultur- och fritidsnämnden är en liten nämnd, som bara har cirka 150 miljoner kronor om året att göra av med.
Barn- och utbildningsnämnden och gymnasienämnden har runt 1,8 miljarder kronor i kostnader varje år. Vilka yxhugg ska dessa nämnder göra, så inte varenda skola successivt får sämre och sämre resurserna för att klara skolans mål och uppdrag? Politikerna tycks vara införstådda med och många inom personalen önskar att yxhugg nu görs, så de verksamheter som är kvar kan fungera och uppfylla sina mål. Osthyveln fungerar inte. Med den blir det långsam kvävning.
Socialnämnden lägger sina pengar på äldreomsorg och att stötta familjer, barn, missbrukare och handikappade. De har en budget på cirka 1,5 miljarder kronor om året. Var ska de skära kostnader? Vilka grupper ska drabbas? De äldre, de handikappade, missbrukarna eller de trasiga familjerna där barnen far illa. Sjukvården kämpar med sina ständiga underskott. Behoven av sjukvård verkar alltid vara större än den budget som politikerna beslutat om. Öns sjukvård kostar cirka 1,5 miljard kronor och frågan är hur 50 miljoner kronor mindre drabbar lasarettssjukvården, psykiatrin och vårdcentralerna.
Det är en politisk fråga om vad som ska bort. Moderatregeringen har beslutat att öns krogägare ska få 33 miljoner kronor i sänkt krogmoms istället för att satsa dessa pengar på dem som sköter omsorgen om öns äldre och barn. Det handlar inte om att skylla på någon annan genom att påpeka detta. Det är konsekvenserna av väljarnas val.
Det är jättekul att ha jobb och få sänkt skatt. Det blir inte lika roligt att bli av med fritidsgården, se sina föräldrar få allt sämre vård och omsorg på grund av personalbrist och att skolan inte klarar sitt uppdrag.