När Gudrun Schyman föreslog att Sverige skulle införa en mansskatt tog det hus i helsike. Hennes och några partikamraters (då Vänsterpartiet) tyckte det var dags att göra något handlingskraftigt åt problemet med mäns våld mot kvinnor.
När så många män slår så många kvinnor sprids en oro och otrygghet hos alla kvinnor. Ingen vet vem som kommer att slå. Allas trygghet naggas i kanten.
När så många män slår så många kvinnor sprids ingen kollektiv skuld eller upprördhet för detta hos männen. Misshandlarna är anonyma, träder aldrig fram. De förblir mystiska och finns därför inte riktigt på riktigt.
En mansskatt skulle dock kunna motiveras med andra argument.
Lena Sommestad pratade i söndags på 1 maj om kvinnor oavlönade arbete. Undersökningar visar att kvinnors hushållsarbete ökar när hon flyttar ihop med en partner jämfört med när hon bodde själv. Jag tycker det säger allt om det som många med emfas hävdar inte är sant.
Men är det verkligen politiken som ska gå in och styra upp att män växer upp och blir självständiga människor som tar ansvar?
Något som det talas alldeles för lite om är hur det ofta fungerar vid en separation. I dag är det hart när omöjligt att få ensam vårdnad om ett barn. Samhället förutsätter att barnet har rätt till båda sina föräldrar, vilket ju är en sund inställning.
Hur det är med denna tillgänglighet i praktiken är sekundärt. Att det är mamman som får stå för alla inköp av kläder och annat som ett barn behöver (hon får ju ändå barnbidraget). Att planerat umgänge kan ställas in med kort varsel när "något kom emellan" för pappan. Eller det klassiska: "jag kan inte ha XX i dag för jag är sjuk". Hur många mammor lämnar bort sina barn för att de blir förkylda?
Eller säger att de är "barnvakt" åt sina egna barn?
Anledningen till att det inte pratas om detta är självklart barnen. De hamnar ju i kläm om man börjar bråka, man vill inte förstöra den lilla relation som finns mellan pappa och barn. Då är det lättare att bita ihop och helt enkelt se till att vardagen fungerar.
För mig är det så oerhört glasklart vem det är som ska kliva fram och ta ansvar. Det är svårt att hävda att män ska sänka sina löner för att kvinnors löner ska höjas, men det ska inte behövas politiska beslut för att kräva att vuxna personer i en vuxen relation där man har barn tillsammans, tar lika stort ansvar.
När så sker kommer så många andra dilemman att lösa sig själva.