LEDARE
Till skillnad från vad man kan tro när man lyssnar på alla köksbordspolitiker är våra folkvalda (inom alla partier) mer välutbildade än sina sympatisörer.
Mest utbildade är MP, följt av: FP, KD, M, V, C, S, SD. Mest utbildade sympatisörer har FP, därefter MP, KD, M, V, C, S, SD.
Det parti som stämmer bäst överens med sina väljare är SD. Majoriteten av andelen lågutbildade män är ungefär lika stor när man jämför folkvalda med sympatisörer.
Alla partier har också större andel unga (18-29) och kvinnor bland sina sympatisörer än i skaran av folkvalda. Även här sticker SD ut med en extremt låg andel kvinnor bland sina folkvalda, något fler bland sympatisörerna men partiet är ändå klart sverigesämst på att attrahera kvinnor.
Allt detta och mycket mer går att läsa i den studie som SCB har gjort av svenskarnas partisympatier. Man kan tänka att många valstrateger detaljstuderar siffrorna för att rikta sin valkampanj mot bästa möjliga träffsäkerhet.
Något som är nödvändigt inte minst med tanke på att det parlamentariska läget efter nästa års val än så länge är skrämmande osäkert. De traditionella partierna slåss om att ta mest avstånd från SD i retoriken medan man i praktiken krokar arm med dem för att styra hela det finanspolitiska ramverket i sank.
Det är obegripligt att Socialdemokraterna låter prestige vinna över den ansvarsfulla pragmatism man medverkade till när ramverket klubbades på 90-talet, med syfte att undvika att politisk taktik skulle underminera Sveriges ekonomi.
Allt detta gör de för att förhindra en höjning av brytpunkten för statlig skatt som ger tre miljarder. Samtidigt som man inte tar strid för det jobbskatteavdrag man i parti och minut säger sig vara emot. SD stödjer jobbskatteavdraget men inte den höjda brytpunkten, därför föreslog SD att S skulle rikta in sig på den senare. Ett förslag som S helt oblygt tackade ja till.
Jag håller med Annika Hamrud här intill. Det bästa sättet att stoppa strömmarna från S och M till SD är att stå upp för sin egen politik istället för att försöka smyganpassa sig till deras.
En annan grej som vore fantastisk är om man började beskriva verkligheten utifrån samma kriterier, oavsett parti och om detta sitter i majoritet eller opposition. Som till exempel hur man ska räkna arbetslösheten och vad man ska kalla olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Jag vet att ni är några stycken som på riktigt anser att Sverige är världssämst på att förebygga arbetslöshet. Frågan är hur ni ska recensera en eventuellt kommande rödgrön politik när det räknas som ett misslyckande att ha den näst högsta sysselsättningsgraden i EU (SCB).
Alliansregeringens kompromisspolitik har brister och det finns misslyckanden. Men låt oss då diskutera dessa istället för att utmåla Sverige som ett u-land. Om inte annat för att det kan bli svårt att upprätthålla svansföringen när det blir upp till bevis för hur alternativet ser ut.