Vad lär man sig av skoldebatten?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
- De har 100 procents läskunnighet i Sverige. Hur lyckas dom med det?
- Det gör dom kanske inte. Dom kanske inte kan räkna heller.
Somliga upplever det stora intresset för att starta friskolor som skolvärldens viktigaste problem i Sverige i dag. Det är märkligt. För att komma till den slutsatsen får man ha ett mycket snävt kommunalekonomiskt eller ideologiskt perspektiv. För samtidigt är det uppenbart att många elever i dag lämnar både grundskolor och gymnasier med otillräckliga kunskaper.
I går kunde man exempelvis läsa i GA att andelen elever ökar, som slutar nian med betyg som inte motsvarar kraven för att läsa på gymnasiets nationella program. I Sverige som helhet är 11,4 procent, och på Gotland är det ännu värre, nästan 13 procent. Skillnaden mellan Gotland och fastlandet är dock för liten för att jag skall dra några stora slutsatser av det.
Men slutsatser om den svenska skolan i allmänhet går minsann att dra. Speciellt som vi också vet att inte ens de godkända har lärt sig allt de behöver, och svenska universitet och högskolor beklagar sig över de förkunskaper deras studenter har med sig från gymnasiet.
Just på skolans område har den borgerliga regeringen gjort mycket för att börja ställa det tillrätta, som årtionden av flum har skadat. Mer fokus på ordning och en acceptabel arbetsmiljö. Och lärarutbildningen, som havererat, skall reformeras så att lärarna har mer kunskaper att förmedla.
Men det kommer att ta tid att vända utvecklingen. Och det finns en utbredd ovilja att ta till sig att skolan kan bli mycket bättre.
I tisdags sände P1 ett program från Utbildningsradion, Skolministeriet, där man bland annat pratade om en intervju programmet tidigare gjort med skolministern Jan Björklund. Ministern hade refererat till en OECD-undersökning där Sverige placerat sig allra sämst i ett antal kategorier i en internationell jämförelse. Bland annat: Sämst ordning, mest skolk, grövst språkbruk, mest skadegörelse och så vidare.
Nu hade man upptäckt att skolministern läst Skolverkets urval ur undersökning, där bara ett tjugotal industriländer var med. I OECDs original var det minsann några länder som låg ännu sämre till.
Jaha. Så skolministern hade kanske fel när han sade "sämst i världen". Men det är definitivt illa nog. Och det är jag glad att Björklund har förstått.