Danmark är borgerligt. Statskyrkan är en borgerlig bastiljon, befolkad av borgerliga präster - precis som Christiania är borgerligt. Själva är danskarna mer borgerliga än sina många borgerliga regeringar. När Ann-Sofie Dahls nya bok Matadorlandet presenterades i Almedalen var bakgrunden denna. Det är talande att en bok om dansk borgerlighet döps efter en serie om den ytterst konservativa småstaden Korsbäck, där uppkomlingar och entreprenörer får slåss med näbbar och klor mot motsträviga konservativa. I Korsbäcks gör man sitt bästa för att ingen nykomling ska få del av marknaden.
I panelsamtalet som bjöds efter bokpresentationen bollades vad svensk borgerlighet kan lära av den danska, i ett samtal mellan Moderater och Kristdemokrater.
Danmark har, som en spegelbild av Sverige, länge haft borgerliga regeringar som kunnat tacka en splittrad socialdemokrati och ett stort populistparti för regeringsmakten. Dahl menade att danskarna därför undvikit att bli socialdemokrater och i stället blivit individualistiska småkapitalister allihop. Hur de danska stereotypa karaktärsdragen ska hjälpa svenska politiker att bli omvalda lämnades dock orört, bortsett från ett förslag om att införa privatekonomi som gymnasieämne. Budgetansvar leder till borgerlighet, ansåg panelen och kastade sig passionerat in i skattesänkardebatten. Att danskarna på senare tid inte sänkt - utan höjt - sina skatter, komplicerar dock bilden.
Huvudproblemet - i Danmark såväl som i Sverige - ansågs vara att borgerliga regeringen inte vågar vara borgerliga. Alliansen anklagades för att driva mittenpolitik för att bli omvald och sälja ut borgerliga värderingar genom att värna om välfärdsstaten. Den optimala borgerligheten i Danmark beskrevs som anarkistisk. Det är dock inte oväntat att anarkism, efter lång tids ansvarstagande, ibland övergått i pragmatism. Inte heller de danska regeringarna ansågs således borgerliga nog.
För svenska konservativa kan det absolut finnas en poäng i att inspireras av Danmark. En bred borgerlighet, där liberala partier med andra prioriteringar gällande kultur, skatter och välfärd blir mer allmänborgerliga är naturligtvis gynnsamt för konservatismen - så som skett med det förr liberala Venstre. För liberala värden är dock Korsbäck, med småsint småstadskonservatism, ett olyckligt val av ideal.