Vad händer med försvarspolitiken? Försöker man göra den till en stor valfråga? Och vad har hänt med den socialdemokratiska försvarspolitiken?
Inför Folk och Försvars årliga konferens i Sälen uttalade sig Cecilia Widegren (M), ordförande i försvarsberedningen. ”Försvaret av Sverige börjar i Sverige”, så uttalar hon sig. Det kan man tycka är så naturligt att det inte ens behöver sägas, men vad betyder det i praktiken? Det betyder att det största regeringspartiet, och det som i praktiken styr, byter kurs.
I fortsättningen ska försvaret av Sverige prioriteras – istället för internationella insatser. Samtidigt ska samarbetet med Nato fördjupas.
En följd av moderaternas nya inriktning är att man vill ta bort dagens mål om att 2 000 svenska soldater varje år ska delta i internationella insatser. Samtidigt säger Cecilia Widegren att omprioriteringen inte behöver betyda att Sverige deltar i färre insatser utomlands.
Nato-medlemskap
Det här är förstås ljuvlig musik för de två partier som inte alls döljer att de vill att Sverige ska bli medlem i Nato, Folkpartiet och Kristdemokraterna.
Däremot är det mycket överraskande att socialdemokraternas försvarspolitiska talesperson, Peter Hultqvist, uttrycker sig positivt till moderaternas viljeinriktning och Stefan Löfven säger i Dagens industri följande:
”Försvarets uppgift måste först och främst vara försvaret av svenskt territorium. Därmed måste man också bygga försvaret utifrån den uppgiften.” Socialdemokraterna har dock fortfarande uppfattningen att Sverige inte ska bli Natomedlem.
Socialdemokraterna har alltid varit ett parti präglat av ett internationellt engagemang, ett engagemang för alla folks frihet och rätt att leva i fred. Det har givit sig uttryck i att Sverige alltid kommit när FN bett om det.
Det har också inneburit att Sverige, med socialdemokratiska regeringar, varit ett land med vilja att engagera sig internationellt. Svenska soldater har varit med i fredsbevarande och fredsskapande missioner. Håller den synen och det engagemanget på att förändras?
Sorgligt och beklaganvärt
Om uttalandena från Peter Hultqvist och Stefan Löfven innebär att Sverige ska vända sig mer bort från sitt internationella engagemang är det en både sorglig och beklagansvärd utveckling.
På den borgerliga sidan har man drivit linjen att Rysslands modernisering av försvaret tyder på en mer aggressiv politik från Ryssland inom Östersjöområdet.
Mycket förvånande är, tycker jag, att det verkar som Socialdemokraterna har anslutit sig till den uppfattningen.
Budskapen synes vara dubbla, Socialdemokraterna anser att ett enskilt väpnat angrepp mot Sverige är osannolikt under överskådlig framtid.
Stridsgrupp på Gotand
Och samtidigt anser man att en stridsgrupp bör utformas på Gotland. Den kan innehålla såväl luftvärn, mekaniserade enheter och förstärkt hemvärn som resurser inom flygvapnet och marinen.
Något har hänt inom den socialdemokratiska försvars- och säkerhetspolitiken under ganska kort tid.
Det är tråkigt att inte känna igen den traditionella internationella inriktningen och det är tråkigt att den försvarspolitik som Håkan Juholt var med och utformade inte längre tycks gälla.