Ännu ett möte. I måndags med infrastrukturministerns statssekreterare Ingela Bendrot. Åke Svensson var inte nöjd med bristen på nya, bättre besked. Ännu en gång.
Positionerna tycks väldigt låsta. Gotlands företrädare grävde ner sig i skyttegravarna för länge sedan. Det underlättar inte förhandlingslösningar. Och Trafikverkets förslag till trafikupplägg förde ju inte parterna närmare varandra. Snarare tvärt om, faktiskt.
Det är klart att Gotland måste fortsätta driva frågan, men det finns ju gränser för hur blodig man kan stånga pannan utan att man allvarligt skadar sig själv. Det vi har gjort hittills har inte fungerat – inte som vi ville att det skulle. Hur ska vi agera nu?
Vi har inte sett remissvaren på Trafikverkets förslag. Men jag tycker det verkar som om staten – regeringen och Trafikverket – kommer att följa sin plan och försöka följa tidtabellen för upphandlingen – oavsett vad Gotland säger. Tyvärr. Om regeringen hade tänkt vika sig och plötsligt skjuta till mer pengar eller utfärda någon typ av garantier för framtidens trafik – ja, då hade den sannolikt redan gjort det.
Det innebär i så fall att Trafikverket i mars eller april – om sisådär två månader – kommer att gå ut med ett förfrågningsunderlag. Därefter följer en anbudstid på upp till ett halvår. Och om ungefär ett år vill Trafikverket skriva kontrakt med en operatör – en ny eller en mer bekant.
Regeringen hoppas förmodligen på att konkurrens i upphandlingen leder till att någon hugad operatör kan lägga ett anbud som ger en trafik som är betydligt bättre än Trafikverkets huvudförslag till trafikupplägg. Frid och fröjd – eller åtminstone fredligare stämning än i dag.
Det är naturligtvis ett möjligt scenario.
Ett annan scenario är att dessa förhoppningar grusas. Anbudsvinnaren erbjuder en trafik i nivå med Trafikverkets huvudförslag – en trafik som Gotlands företrädare redan har kategoriserat som oacceptabel. Höga biljettpriser, lägre fart och orimliga tidtabeller med hemkomst fram emot småtimmarna.
Hur ska Gotland agera under det halvår som upphandlingen kan pågå? Det blir en egendomlig tid. Tiden mellan upphandlingen vi inte ville ha och anbuden vi inte vet något om. Men den opinionsbildning som bedrivs under den här tiden kan naturligtvis få stor betydelsen för både anbuden och för den process som följer sedan.
Hur kan Gotland utöva inflytande när anbuden har kommit in? Hur kan Gotland påverka hur olika inkomna anbud utvärderas? Hur kan vi förbereda oss för och värdera olika utfall av anbudsprocessen? Hur kan vi övertyga staten om att skrota upphandlingen, om resultatet är helt oacceptabelt?
Men Gotlands agerande kan under hela denna tid inte enbart utgå från att en upphandling inte borde ha ägt rum under de givna villkoren. Även om det är sant.