Det är ju inte utan att man höjer på ögonbrynen, när Skogsstyrelsen börjar bränna gräs i stor skala, mitt i en torrperiod, utan att först meddela räddningstjänsten.
Ögonbrynen åker upp en våning till när räddningstjänsten larmas, och skickas hem igen.
Men när gräsbranden sedan utvecklas till en skogsbrand, startad av Skogsstyrelsen, ja då trotsar ögonbrynen anatomins lagar och försvinner in under hårfästet
Men ögonbrynen borde hålla sig på mattan. För det finns egentligen inte så mycket att bli förvånad över. Det finns skäl till att Skogsstyrelsen kanske inte tycker att det är så farligt att vara ovarsam med elden. Myndighetens syn på skogsbränder är rätt... tja... positiv. På Skogsstyrelsen hemsida skriver man:
"Skogsbränder medför inte bara olycka och förödelse. De är också en förutsättning för att vissa växt- och djurarter ska kunna finnas kvar i de svenska skogarna. Bränd skogsmark och bränd ved behövs om den biologiska mångfalden ska bevaras."
Jag försöker inte hävda att de fjuttade på med syftet att gräsbränningen skulle bli en skogsbrand. Om det är en skogsbrand man vill ha, då använder man sig av så kallad naturvårdsbränning. En metod med kontrollerade skogsbränder som används i både nationalparker och naturreservat.
Men en skogsbrand kanske betraktas som en helt acceptabel risk att ta. För vad blir konsekvensen om det tar fyr? En sorts naturvärden ersätts av en annan sort. Som kanske rent av är mer värdefull.
Jag gissar att det trettiotal personer som bekämpat branden har en annan syn på saken.