Alla turer kring Gotland Chamber Music Festival landade i att det inte fanns någon ansvarig.
Samma med den bristande kontrollen på kostnaderna när kongresshallen byggdes.
Stora brister i hanteringen av båda dessa ärenden har konstaterats men det fanns ingen som kunde ställas till svars och ta ansvar.
Nu rullar ännu en märklig soppa upp efter GT:s avslöjande om felaktig hantering av pengar till kyrkoantikvariska projekt. Brister som lett till att det viktiga anslaget till Gotland blev 400 000 kronor jämfört med förra beslutet som låg på 62 miljoner kronor.
Vad är då problemet? undrar somliga. Allt har ju gjorts i "gott syfte". Varför denna uppståndelse?
Att ingen har fått personlig vinning av den felaktiga hanteringen betyder inte att det blir rätt. Särskilt inte som konsekvenserna blir så påtagliga för andra.
Ber man ett företag att skicka fakturor på arbete för nästan 1,5 miljon kronor som inte har utförts så gagnar det inget gott. Skriver man på ett intyg att arbetet är utfört är det också fel. Även om någon påstår att "det är så här det går till" så är det inget annat än bedrägeri.
Vem det är som sagt till alla att "det är så här det går till" är för övrigt synnerligen oklart.
Alla har hört det men ingen har sagt det.
I och för sig lite som hela kyrkans idé, men när det handlar om statliga pengar duger det inte med att tro. Där krävs intyg och bevis, kvitton, offerter och slutbesiktningar som de facto har ägt rum.
Dessa "kulturer" och egna informella regelverk undergräver lag och ordning, självaste demokratin. De bygger på enskilda personer som sägs "veta hur det ligger till" och kan gå i god för att inga fel har begåtts.
Alla vill ju så väl.
Grejen är att det inte går att kontrollera, något som det är själva meningen att man ska kunna göra med regler och reglementen.
Dessa informella kulturer och egna regler öppnar även dörren vidöppen för risken att gränserna för vad som kan göras på fri hand tänjs ut. När det inte finns någon kontroll utan både utförare och tillsynspersoner improviserar enligt "Lex det är så det går till" blir det knas.
När man läser de revisionsrapporter som Svenska Kyrkan själv har beställt står det klart att de inblandade mycket väl vetat om att de gjort fel. Dialogen mellan de berörda talar om att "Gotland kommer att tappa facet" om det kommer ut att arbetet man fått pengar för aldrig har utförts. Man diskuterar hur skadan ska kunna repareras genom att använda pengarna till annat arbete på domkyrkans vind.
Det är dags att sluta göra som "man alltid har gjort" och istället göra som man ska.
Det blir så mycket enklare då.