Latinets luxus anses ha samma betydelse som medicinens luxation, alltså en led som hamnat utanför sin rätta plats. Man kan också kalla det en utsvävning.
Agent Cooper i David Lynchs tv-serie Twin Peaks, vänder sig i en minnesvärd scen till den lokale sheriffen och säger:
– Jag ska berätta för dig en av mina små hemligheter. Varje dag, en gång om dagen, ge dig själv en present. Två koppar gott, hett, svart kaffe.
En vardag som förgylls, en grå tristess som plötsligt får en annorlunda kvalitet. En måttlig utsvävning.
Det stilla ögonblicket i goda vänners lag är också en lyx. Riddaren Antonius Block, i Ingmar Bergmans Det Sjunde Inseglet, slår sig ned hos det kringresande gycklarparet Joff och Mia och deras lille son i den ljumma sommarkvällen. Då säger han:
– Jag ska minnas den här stunden. Stillheten, skymningen, skålen med smultron, skålen med mjölk, era ansikten i kvällsljuset… Jag ska försöka komma ihåg vad vi talat om och jag ska bära det här minnet mellan mina händer lika försiktigt som vore det en skål bräddfylld med nymjölkad mjölk. Och detta ska vara mig ett tecken och en stor tillräcklighet.
Det är en relationell lyx, ett minne att bära med sig, en erfarenhet som inte försvinner.
Men kanske invänder någon att riktig lyx är överdåd, att köpa stora bilar, fina viner och dyra kläder. Kanske är det så, men det är en annan typ av lyx, som dels innehåller sin egen belöning – det är trevligt att ha en fin bil – men som också hela tiden kräver mer.
När man själv njuter lyxen är det trevligt, men betraktad från sidan har den inte alltid så gott rykte.
En variation på det temat skrev den svenske skalden Gustaf Fredric Gyllenborg i en satir, Verldsföragtaren, utgiven 1754. Där utvecklar han tanken att en last som lyxkonsumtion kan ge upphov till en allmän nytta:
I verlden om hvarann man fel och dygder ser
Men ofta lasten sjelf till dygden orsak ger […]
Försiktig öfverflöd kan hela landet rikta,
Upväcka idoghet och näringsfång instickta. […]
Kort sagt: ett fel blir godt när det försiktigt ledes;
Ej finns et ondt hvaraf et större godt ej redes.
Den egennytta som den enskilde eftersträvar genom sin lyxkonsumtion, kan i detta perspektiv ge upphov till en allmän nytta genom handel och näringar.
Som vi vet kom en reaktion mot denna uppskattning av lyxen, i sparsamhetens och hushållningens tecken. I stället för städernas lyxkonsumtion hyllades enkelheten och lantlivets pastorala idyller. Debatten fortsätter i vår tid mellan marknadsekonomin som välståndsskapare – inklusive lyxprodukter – och krav som ställs på hållbar utveckling.
Ja, vad handlar egentligen lyx om?
Agent Coopers kopp med hett, svart kaffe?
Kan lyx vara något så prosaiskt som vattenklosetten, som för hundra år sedan var förbehållet ett fåtal, men som i dag är en vardagstillgång för oss? Eller mobiltelefonen, som inte ens fanns förut, men som nästan alla har idag.
Eller är det lyxkonsumtion som statusförhöjare? I så fall är lyxen alltid relativ och nästan alltid svåruppnådd – det finns alltid de som har det bättre.
Det finns åtminstone två aspekter av lyxen. Å ena sidan stunden och den goda relationen i den lilla världen, som inte behöver vara materiellt betingad. Å andra sidan en svåruppnåelig status och standard, som väcker avund. Vilken denna status och standard är, varierar med samhälle och tid.
Lyx kan också vara en skål, bräddfylld med nymjölkad mjölk. Ett tecken och en stor tillräcklighet.