Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Själv pluggade jag i Lund. Om man kan kallade plugga. Jag var inte den flitigaste studenten, tyvärr. Så här i efterhand så har jag insett att jag mer var där för att uppleva någonting, och mindre för att lära mig något. Men trots det så hävdade man ju den egna institutionens förtjänster, så klart. På den tiden fanns det fem svenska universitet. I Lund brukade vi hävda att de fem var: Lund, Uppsala, Åbo, Greifswald och Dorpat. Stockholm, Göteborg och Umeå hade ju inte anorna. Barnsligt? Jodå. Men så var det ju inte riktigt på allvar. Inte det heller.Sedan min studietid har den högre utbildningen expanderat kraftigt. Universiteten har blivit nästan tre gånger fler. En hel rad nya högskolor har kommit till. Bara under det senaste decenniet har det årliga antalet utexaminerade studenter ökat med 65 procent.Att högskolorna blivit fler är en viktig anledning till att högre utbildning blivit mer tillgänglig. Men den snabba expansionen har också inneburit problem. Kvantitet har ibland varit viktigare än kvalitet.För ett par veckor sedan kastade Högskoleverkets nye chef in en brandfackla i föreläsningssalarna. Anders Flodström menade bland annat att inget svenskt universitet, ingen högskola, kan hävda sig bland de bästa i världen. Grunden är god men toppen saknas. Han förde därför ett resonemang om att universiteten borde bli färre, kanske fem, och att övriga högskolor får inrätta sig som ett slags underleverantörer av grundutbildade studenter som senare vill gå vidare i sina studier. Ett universitet i varje landsända, omgärdade av ett kluster av mindre utbildningsinstitutioner.Vad blir framtiden för Högskolan på Gotland i ett sådant scenario? Jag tror inte att Flodströms tankar kommer att realiseras rakt av. Men efter expansionsfasen är det definitivt så att vi går in i en period av konsolidering och prövning. Kvalitet blir en viktigare faktor.I dag skriver riksdagsmannen Christer Engelhardt (s) på GA:s debattsida. Där frågar han regionala borgerliga politiker om de ställer upp för högskolan på Gotland inför en osäker framtid. Han påminner om att borgerliga politik, främst moderaterna, motarbetade expansionen, och frågar sig om det överhuvudtaget funnits en högskola på Gotland om moderaterna hade fått bestämma.Kanske inte. Det fanns inom moderaterna en skepsis mot den snabba utbyggnadstakten, även om attityden aldrig var lika drastiskt avvisande som bland vissa lundastudenter på min tid. Men jag tror inte Gotlands borgerliga politiker har några problem med att engagera sig för högskolans framtid. Tvärt om. De vet att den är viktig för ön.Men ärligt talat tror jag inte att det är främst inom politiken som högskolans framtid formas. Högskolan på Gotland bygger sin egen framtid, om den lyckas skapa och upprätthålla goda och efterfrågade utbildningar. Så hur står det till? Att döma av GA i går så innebär antagningen inför höstens utbildningar både medgångar och motgångar. Några längre utbildningsprogram fick ställas in. Nätbaserade och fristående kurser växer. Antyder den utvecklingen vart högskolan är på väg? Det vore väl i så fall värt en debatt.