Enligt Socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven är det mycket i samhället som håller på att gå sönder. Och detta beror naturligtvis på regeringens politik.
Det numera närmast socialdemokratiska begreppet börjar bli bekant för många, nästintill uttjatat. Det började egentligen med Håkan Juholts (S) korta partiledarkarriär, när han i sitt installationstal sa att ”något håller på att gå sönder”. Därefter har det även använts flitigt av partikollegan Carin Jämtin i Stockholm, liksom efterträdaren på partiledarposten, Löfven.
Med Löfven vid talarstolen har Socialdemokraterna blivit ett tämligen tystlåtet parti, inte ens något givet regeringsalternativ har presenterats.
Vad Löfven förmodligen menar med att ”Sverige går sönder” är att Allianspartiernas tid vid makten har inneburit stora nedskärningar och mindre pengar till den offentliga sektorn, något som gör att landet snart är förstört. En tydlig beskrivning som på ett enkelt sätt talar till gemene mans magkänsla, trots att det inte stämmer. Men huvudsaken är naturligtvis att poängen går fram.
Skattetrycket har mellan 2000-2014 minskat från 51 procent till 44 procent, vilket har gjort att många får behålla mer av sina pengar och att familjer har fått ökad frihet. Men det innebär inte att mindre pengar har gått till välfärden. Enligt Svenskt Näringslivs rapport i ämnet betalar svenskarna i dag 260 miljarder kronor mer i skatt än 2000. Att skatterna sänks innebär inte att pengarna läggs i en låda och aldrig använts, i stället sätter de fart på ekonomin.
Det är inte konstigt att Socialdemokraterna hellre använder sig av metaforer och beskrivningar för att attackera regeringen, i stället för att vara tydlig med vilka av regeringens reformer, skattesänkningar och jobbskatteavdrag som måste rivas upp. I nuläget ligger den Socialdemokratiska politiken mycket nära den under åtta år förda regeringspolitiken; vinster i välfärden ska inte förbjudas och jobbskatteavdragen ska inte rivas upp. Valets stora ekonomiska stridsfrågor är alltså inte hotade av Socialdemokraterna i sig.
Däremot kan Socialdemokraterna inte få något inflytande utan stöd från Vänsterpartiet och Miljöpartiet – det är där problemet ligger. Det är förståeligt att Löfven är ytterst luddig, och på så sätt slipper han ljuga väljarna upp i ansiktet.
Hans, i praktiken, givna regeringspartners kommer inte att gå med på vad som helst för att ge sitt stöd till en socialdemokratisk regering. De kommer att ställa krav. Om MP och V får igenom sina frågor inom respektive favoritområde kommer svensk politik att förändras på djupet och det vet Löfven, därför är han tyst.
Men när man själv inte har presenterat vad man vill göra, är det enkelt att hävda att de andra bara förstör.