KRÖNIKA
Så kom den då som ett brev på posten, debatten om länsstyrelsens och regionens sommarträff. Jag kan förstå kritiken till viss del. Det är svårt att mäta effekten av att människor från olika instanser i samhället möts under informella former.
Det jag inte köper är att kritiken i nio fall av tio utgår från en verklighetsbeskrivning som bygger på myter.
Johan Malmros och jag har debatterat frågan på den här sidan i veckan. Malmros menar att såväl demokratin som förtroendet för politiker och tjänstemän hotas när man fortsätter att arrangera träffen trots den massiva kritiken. Han menar också att just sommarträffen är en väsentlig faktor för att medborgarna i den undersökning regionen gör, ger dåligt betyg för just förtroende och inflytande.
Jag delar inte den analysen. Heller.
Däremot frågar jag mig vad det betyder för demokratin att politiker beskriver en träff de aldrig varit på i ordalag och föreställningar kring hur samhället såg ut förrförra seklet.
Kanske har det också inflytande på förtroende och demokrati?
Veckans mest efterlängtade ”utspel” kom på Gotlands Folkblad som genom Ulla Pettersson äntligen lät retorik och logik sammanstråla i ett krav att Socialdemokraterna bör säga nej till ett femte jobbskatteavdrag.
När man, oftast med brösttoner, anför just jobbskatteavdragen som orsaken till allt ont bör man också jobba politiskt för att motverka dem. Nu har inte Ulla Pettersson stått för denna sorts ologiska retorik på sidan härintill men med tanke på att det nu är hon som för sidans talan var det en bra och viktig markering.
På tal om Gotlands Folkblad så ses där numera två skribenter helt utan presentation eller ”konsumentupplysande” titel. Jonas Bergström och Daniel Bjurqvist. Som läsare är det en viktig upplysning för att kunna värdera deras texter. Nu råder det i och för sig inget större tvivel om att det är politiska företrädare det handlar om men då borde det också anges.
Nåväl, i går ondgjorde sig Daniel Bjurqvist över Centerpartiet där hans huvudargument var att ”Som jag ser det finns det ingen rimlighet i att Centern tycker som de gör”.
Jahapp.
Vad är det då som är så orimligt med Centerpartiets politik? Det får läsaren inte veta. För en någorlunda insatt står det dock klart att skribenten inte bemödat sig med att ta reda på särskilt mycket om partiets politik. Inte en enda sakpolitisk fråga har han att ta upp som bevis för sin tes.
Istället berättar han att han lyssnat på en CUF:are som beskrivit Centerpartiet som ett feministiskt parti och som argument för detta bland annat berättat att partiet är inne på sin tredje kvinnliga partiledare. Det kan förstås vara provocerande för ett parti som vill betrakta sig som feministiskt att det finns andra partier som inte haft några problem att lyfta fram kvinnor i organisationen genom åren. Men ibland är det bra att tänka och läsa på lite bättre innan man fäller sin yxa.
Plötsligt händer det. Man skriver en ledare om Sverigedemokraterna och får inte en enda kommentar på Helagotland.
Trevlig helg!