Den uppmärksammade intervjun med kungen var plågsam. Det borde den ha varit för de flesta som har en droppe empati i blodet, oavsett vad man tycker om Sveriges statsskick. Statschefen ombads bland annat att definiera stripp- och sexklubbar, och var uppenbart obekväm med situationen.
Och detta för att en gangster påstår att det finns komprometterande bilder, som ingen har fått se! Situationen är bisarr!
Men hos de antimonarkistiska kampanjmakarna verkar intervjun bara ha väckt blodlust. Kungens konstaterande att dessa komprometterande bilder inte kan finnas, har bland annat beskrivits som att kungen "sätter allt på ett kort".
Är inte det en egendomlig formulering? En formulering som är avsedd att svärta ner. Det är ju bara en chansning om bilderna faktiskt kan existera. Det är bara en chansning om kungen nu håller tummarna och hoppas på turen.
Oavsett kungens utsatta läge så är stödet för monarkin är fortfarande starkt i Sverige. Om man lyckas driva kungen från tronen så kommer kronprinsessan Victoria att ta över som statschef.
Vad kommer republikanerna, i hög grad koncentrerade till några nyhetsredaktioner i Stockholm, anse sig ha vunnit med det? En triumf för demokratin?
Republikanerna talar överhuvudtaget mycket lite om alternativa statsskick. Debatten handlar inte om huruvida vi ska ha en president istället, och hur den i så fall ska utses och vilka uppgifter och befogenheter han eller hon ska ha.
Det beror på att mycket få vill ha exempelvis Bengt Westerberg eller Margareta Winberg som president, utsedd av riksdagen.
Det vore ju som att ha en landshövding för hela riket.