Först vill jag ge en eloge till Brittis Benzler för att hon inte hukar i debatten om den framtida skolorganisationen. Hon svarar på inlägg och tar också själv initiativ för att förklara processen. Hon är också befriande fri från politiska slängar och billiga poänger. Det är jättebra.
Mindre bra är att den politiska linjen är minst sagt svajig och resultatet av processen enormt oförutsägbar.
Hur ska man både lyssna och ha en dialog och samtidigt från början ha ett färdigt förslag? Det är väl ungefär kontentan av Brittis Benzlers insändare i dag. Även om Brittis är saklig och korrekt kan hon inte låta bli att antyda att utmaningen för öns skolor är något vi skulle ha sluppit med en annan regering.
Om detta finns olika spekulationer och inget facit.
Antalet elever på landsbygden hade sannolikt inte varit fler med en rödgrön regering, det hade med all sannolikhet inte funnits mer pengar till välfärden om regeringen köpt Saab. En rödgrön regering skulle inte ha skrotat jobbskatteavdrag, Rut- och Rot-avdrag och de skulle inte tagit bort tidsgränserna i sjukförsäkringen. Allt det som de rödgröna nu förklarar är orsaken till alla svåra beslut gällande verksamheten inom Region Gotland.
Den största kritiken i skolfrågan bör inte heller riktas mot barn- och utbildningsnämnden som bara gör sitt uppdrag. Visst hade det varit klädsamt med ett politiskt ställningstagande innan, så att stor del av den oro och frustration som uppkommit hade kunnat undvikas.
Men den största bristen ligger hos regionledningen som har helhetsansvaret.
Att skjuta över alla besparingarna på nämnderna i detta svåra läge är oansvarigt. Det går inte att komma runt detta faktum.
Var och en nämnd har ansvar över sin egen verksamhet. Regionstyrelsen har ansvaret för helheten och de avvägningar som behövs för att uppfylla den politiska vision man har för regionen.
Man kan utföra ett lyssnande ledarskap och samtidigt ha en egen idé. Ledarskap betyder precis det som ordet säger: att leda. Inte att sammanställa medborgarnas åsikter i olika frågor och backa där protesterna blir som kraftigast.
Det är svårt att bedöma värdet på beskedet att Fårösunds högstadium får vara kvar. Samma besked gavs till Hogräns skola i april förra året, ett halvår senare gällde det inte längre.
De rödgröna säger ofta att de har ett gemensamt ansvar, oavsett vilket parti som "äger" berörd nämnd. Detta gemensamma ansvar borde synas genom regionstyrelsens ordförande. Men Åke Svensson har hittills hukat helt och hållet i frågorna rörande sjukvården och skolan på Gotland.
Den rödgröna linjen lyser med sin frånvaro.