Landsbygdsupprorets manifestation blev precis så mäktig och så värdig som man hade hoppats.
Närmare 3 000 gotlänningar marscherade och ropen skallade om en levande landsbygd.
På Östertorg visade också talarna precis vad upproret handlar om. Att bevara en redan levande landsbygd, att det inte handlar om att krama skolhus utan om förutsättningarna att bo och leva på landsbygden.
Både Gunnar Bendelin och Lisa Blochmann läste högt ur myndigheternas egna dokument (Region Gotlands och Skolverkets) och efterlyste handlingskraft bakom de fina orden i de fina dokumenten.
De markerade också att själva arbetet inte kan krävas uppifrån utan måste komma underifrån, med support från myndigheterna.
Verklighetens bild av dem som värnar landsbygden överröstade därmed också nidbilden som funnits av en grupp aningslösa människor som själva väljer bort servicen på landsbygden och inte reagerar förrän den är borta.
De visade att kompetensen om landsbygdens förutsättningar inte finns på förvaltningar eller hos proffstyckare utan hos dem som bor och lever där.
Ett riktigt lågvattenmärke var den politiker som efter dialogmötet om skolorna på norra Gotland gått fram till Lisa Blochmann och frågat "vad gör ni mellan hoten?".
Så fräckt och världsfrånvänt att man hoppas att denna politiker (oavsett färg) inte har något inflytande i processen om öns framtida skolorganisation. Och nog är det konstigt att ingen ännu vet om nedläggningarna är nämndens förslag eller "bara" tjänstemännens?
Taktiken att gå ut med värsta-scenariot för att skapa opinion och sedan backa där det hojtas mest är inte värdigt. I går sa den gotländska landsbygden stopp för politikernas hukande. Man kräver att samtliga partier ser till att antingen leva upp till sina egna visioner eller skriva om dem så de bättre passar de politiska beslut som (inte) tas.
Knäckfrågan är vad man menar med serviceorter och vad det är för service som ska finnas där.
Precis som Gunnar Bendelin sa i sitt tal handlar det om att vara tydliga och ge tid för att kunna påverka, hitta andra alternativ, jobba tillsammans för att behålla så mycket service som möjligt utanför Visby.
Att tre år efter en stor översyn - och nedläggning av tio skolor - under förra mandatperioden, återkomma med en ny generell översyn utan politisk markering och hot mot ytterligare tio skolor, är inte att ge de berörda en chans.
Men det fick det goda med sig att Gotlands landsbygd sa stopp och belägg, nu har vi fått nog.
Jag säger som domprosten Mats Hermansson: äntligen!