"Sverige toppade en tabell i PISA 2012, den för sena ankomster. Det är bara ett exempel på att vi behöver göra mer för att få ordning och reda i svensk skola."
Så kommenterade utbildningsminister Jan Björklund (FP) regeringens nytillsatta utredning om ordning och reda i skolan. Den kommer att ledas av Metta Fjelkner, ordförande för Lärarnas riksförbund 2000-2013.
Fjelkner har två uppdrag. Dels kommer hon att undersöka hur skolorna arbetar med ordningen i klassrummen utifrån den nya skollagen. Dels ska hon föreslå eventuella åtgärder som kan förbättra studieron i skolan.
Det är förståeligt att Björklund upplever att något konkret måste göras för att få bukt med svenska elevers usla skolresultat. Och visst är det nödvändigt med en lugn arbetsmiljö, för såväl lärarnas som elevernas skull.
Då ordning och reda alltid har varit utbildningsministerns käpphäst är det självklart att han väljer att tillsätta en utredning gällande detta. Men kommer dess fynd att kunna bidra till att förändra situationen i klassrummen? Det är högst tveksamt.
I dag finns redan ett antal disciplinära åtgärder som lärare kan vidta för att försöka skapa ordning. Bland annat kan de utfärda kvarsittningar, skriftliga varningar och omhänderta föremål. Även om Fjelkner har lång erfarenhet av lärares arbetsmiljö är det svårt att föreställa sig vad hon kan hitta på för verktyg som inte finns att tillgå i dag - ska skolan återgå till svunna tiders ordningsbetyg? Det skulle enbart bidra till lärarnas administrativa börda och göra dem till ordningspoliser.
Problemet är att de ytliga åtgärder som kan föreslås i en statlig utredning inte har möjlighet att förändra de djupgående samhälleliga normer som präglar synen på skolan. För det är dess främsta problem - de rådande normerna. I dag saknas respekt för skolan som institution. Och det kan inte förändras oavsett hur många utredningar som tillsätts.
Det finns flera anledningar till att det ser ut som det gör i dag. Ett bidragande skäl är att lärarnas ställning har undergrävts allt mer under de senaste decennierna. I takt med att ordet "auktoritet" har fått en negativ klang har även lärarrollen förändrats; från en auktoritetsfigur till en kombinerad vän och mentor. Den förändrade synen på lärarens uppgift gör att det blir svårare att ställa krav på eleverna och få deras respekt, vilket därmed försämrar möjligheterna att skapa lugn och ro i klassrummet.
Dessvärre finns det inga enkla lösningar för att förändra dagens situation. Och det räcker inte med politikers goda vilja. Om miljön i skolan verkligen ska förbättras måste lärare, rektorer, elever och föräldrar försöka åstadkomma förändring tillsammans. Ordning och reda i svensk skola kan definitivt inte nås genom statliga utredningar.