LIBERAL KOMMENTAR
Nio av tio föräldrar betalar extra för saker i skolan. Det visar en undersökning som Sifo har gjort på uppdrag av barnhjälporganisationen Majblomman.
Tilläggsavgifterna handlar förstås inte om illvilja, utan om tanklöshet. Pedagogerna vill sätta guldkant på vardagen med fruktstund och roliga utflykter. I all iver är det lätt att glömma att man därmed utestänger vissa elever.
Frukt har alla råd med, invänder Malin Lernfeldt i en ledarkrönika i liberala Göteborgs-Posten, och tillägger att hon är trött på dem som jämt gapar efter gratis: ”Något ansvar har faktiskt människor som själva väljer att sätta barn till världen”.
Bortsett från att det – till skillnad från vad Malin Lernfeldt tror – visst finns de som av olika skäl inte har råd ens med tre kilo äpplen extra per månad, så finns det även föräldrar som aldrig läser veckomeddelanden eller bakar bullar till förmån för klasskassan, föräldrar som inte ens bryr sig om sina barn.
Om det kan man tycka vad man vill. Men det är inte de vuxna man straffar när man irriterat viftar undan invändningar mot skolavgifter med att folk ”borde” si eller så. Det är utanförbarnen.
Det är de som i slutänden sitter där och aldrig har frukt med sig, som inte kan bidra när det ska köpas presenter till lärare, som jämt måste stanna hemma när de andra åker på klassresa.
Barn är lojala mot sina föräldrar. De kommer inte att protestera när det planeras och bestäms saker som de inser att de inte kommer att kunna delta i. De kommer istället att göra sig ännu mer tysta och osynliga.
Det är vuxenvärldens ansvar att fånga upp de här barnen. Ta den medhavda frukten och gör fruktsallad till alla, samla in matpengarna och köp gemensam lunch till eleverna under friluftsdagen, avstå från dyra aktiviteter. Gör vad som helst utom att lämna någon utanför.