USA ut ur Irak - men kvar
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Jämförelsen Obama-Bush görs av Anthony H. Cordesman, i en artikel på hemsidan för Center for Strategic and International Studies i Washington. Enligt Cordesman är kriget inte alls slut. Situationen är minst lika allvarlig som 2003. Men "politiskt poserande är normen i Washington och man blir mera populär på att förklara att kriget är slut än att på att bära ledarskapets börda och ta itu med verkligheten".
Verkligheten är att Iraks ekonomi är usel, det inre läget spänt och grannländerna hotfulla.
Med sikte på kongressvalet i november vill Vita huset till väljarna förmedla bilden av att Irak nu förmår hantera sina egna inre problem och sin yttre säkerhet. Men reträtten från Irak beror inte på att läget där blivit så mycket bättre utan på att soldaterna behövs i Afghanistan. Nu inleds ett nytt vågspel, när den militära närvaron växlas mot utbildning av irakier och bemanning av ett antal stödjepunkter, från vilka man håller uppsikt över läget. I nödfall skulle assistans kunna kallas in från USA:s baser i andra länder vid Persiska viken.
För USA är piskat att stanna, för sin trovärdighets skull. Och för energins.
USA:s energidepartement spår att Irak kan öka sin oljeproduktion från 2,4 miljoner fat 2008 till 2,6 år 2015 och drygt sex år 2035. Irak skulle kunna uppväga minskad produktion på andra håll.
Att kunna importera energi har varit ett uttalat mål åtminstone sedan president Dwight Eisenhower på 1950-talet. Men, skriver Cordesman, i flera årtionden har Vita huset intresserat sig mer för andra aspekter av sin säkerhet.
Efter 11 september bestämde sig Bushs Vita hus för att frånvaron av demokrati i Mellanöstern gav näring åt en islamistisk extremism som hotade USA:s och hela världens säkerhet. Bush stöddes av de så kallade neokonservativa och de liberala imperialisterna när han valde att störta Saddam Hussein för att ge även Iraks invånare del av den frihet amerikanerna åtnjuter.
Men kritik kom från konservativa med en snävare uppfattning om vad USA:s nationella intresse är - och om hur mycket USA orkar med.
Saddam Hussein hade skapat en stark statsmakt byggd på terror och fördelning av privilegier. Irak hade försvagats, men systemet var intakt när USA gick till anfall 2003.
I dag är Irak, på grund av USA:s politik, ett massivt maktens tomrum i stället för en viktig regional aktör, skriver Ted Galen Carpenter, verksam vid den libertarianska - "nyliberala" - tankesmedjan Cato Institute.
Slutsats: USA måste fylla tomrummet och bli kvar i Irak, länge.