Ur askan i elden

Vulkanaskan har dragit vidare. Men då tornar andra orosmoln upp sig i avtalsrörelsen. Foto: Brynjar Gauti/scanpix

Vulkanaskan har dragit vidare. Men då tornar andra orosmoln upp sig i avtalsrörelsen. Foto: Brynjar Gauti/scanpix

Foto: Brynjar Gauti

Politik2010-05-28 04:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Om en strejk slår ut ett transportmedel så har en fastlänning alternativ. Vid en flygstrejk så kan man ta tåget eller bilen istället. Eller bussen. Långfärdsbussar är en växande marknad.
En gotlänning har två sårbara alternativ. Flyg eller färja.

Tidigare i år hotades färjetrafiken av en konflikt på arbetsmarknaden. Som tur var avvärjdes strejkhotet i sista stund.
Nu är det istället flyget som har drabbats. Och för många av dem som skulle ha flugit är färjan inte ett fungerande alternativ.

Eftersom Gotland är så utsatt tycker jag att alla strejker som drabbar öns kommunikationer med omvärlden borde definieras som samhällsfarliga. Det är orimligt att fackliga organisationer kan slå en järnring runt en hel region.

Men just Gotlands utsatthet tycks inbjudande för stridslystna fackförbund. De vill ju gärna att deras konflikter ska få så stora effekter som möjligt, och inte bara för de arbetsgivare de är i konflikt med. Tredje man, oskyldiga åskådare till konflikten, ska också drabbas.
De inblandade flygbolagen har redan tagit några tunga smällar. Lågkonjunkturen var det första bakslaget. Nyligen fick flygmaskinerna stå kvar på backen medan luften fylldes av vulkanaska från Island.

I det läget verkar det dumdristigt av pilotfacket att sträcka sig efter strejkvapnet så tidigt i luftstriden. Ja, det för tankarna till Japans kamikazepiloter som flög sina bombfyllda plan in i målet i andra världskrigets slutskede.
Pilotfacket försvarar bland annat rätten att gå i pension vid 60 års ålder. Samma sjuka sak försvarades tidigare i år av Sjöbefälsförbundet och Fartygsbefälsföreningen.
När pensionsåldern sattes till 65 hade den genomsnittlige svensken inte många år kvar att njuta av livet efter pensionen.
Den som i dag pensionerar sig vid 60 kan realistiskt hoppas på att många goda år återstår.
I längden är det ohållbart att friska människor i sin krafts dagar slutar jobba i förtid.