I en tid när många säger sig ha svårt att se skillnad på höger och vänster i svensk politik, var sådana skillnader tydliga när riksdagen i går debatterade ramarna för 2014 års statsbudget.
Oppositionen anklagade regeringen för dess skattesänkningar medan alliansföreträdarna gick hårt mot oppositionens spretiga skattehöjningar.
Något samlat rödgrönt ekonomiskt program existerar inte. Vänsterpartiets Ulla Andersson ondgjorde sig över regeringens människosyn och förordade hård konfrontation, systemskifte och letade argument i socialismens gamla museum i stället för i svensk verklighet. Per Bolund (MP) tog till brösttoner om bensinskatter som om han talade inför en partikongress och inte riksdagen.
Omprövning hos Socialdemokraterna är svårfunnen. Någon tanke om ekonomiska drivkrafter för arbete är fortfarande liktydigt med kätteri. Beskatta och spendera är fortsatt melodin. När det gäller sjukersättningar ska spärrar och kontroller tas bort, till höga utgifter. Kostnaderna för sjukskrivningarna riskerar att på nytt utvecklas till den gökunge som hotar insatser för utbildning och jobb.