LEDARE
Håkan Ericsson har vikarierat som ledarskribent på sidan här intill under Ulla Petterssons semester. Sist när jag kritiserade bristen på logik i Håkan Ericssons resonemang blev jag anklagad för att använda härskartekniker. Något som i sig är ett exempel på ett annat retoriskt grepp, så kallad associationsretorik (guilt by association), en teknik som Håkan Ericsson är ganska bra på.
Jag tar risken att än en gång drabbas av detta när jag nu reflekterar över att Håkan Ericsson fortsätter sitt ologiska resonemang, denna gång när det gäller upploppen i Stockholms förorter.
Föga förvånande är det i Ericssons värld regeringens fel att arga unga män kastar sten och sticker bilar i brand.
Företrädare för de första upploppen förklarade att de protesterade mot polisens dödsskjutning av en man som hotat en kvinna med kniv i en lägenhet. Under dagarnas gång har andra företrädare klivit fram och sagt att det är det enda sättet att få uppmärksamhet. Riktigt vad de vill använda uppmärksamheten är mer oklart men det finns många som på lite avstånd mer än gärna gör sig till talespersoner för dem. Och förklarar att det är en protest mot regeringen.
Som om det gör det helt i sin ordning.
Håkan Ericssons slutsats: ”Sänkta skatter för medelklass och överklass ger inte utbildning, jobb och framtidshopp för människorna i förorterna. Sänkta skatter för överklassen får betalas av de arbetslösa i förorterna. Det krävs smartare åtgärder för att sänka arbetslösheten och minska utanförskapet”.
Samma budskap som hamras ut av i stort sett varenda S-debattör jag någonsin har läst. Man sitter alltså inne på lösningen: jobbskatteavdragen har bara gynnat de rikaste och utgör orsaken till arbetslöshet och utanförskap.
Ändå tänker inte Socialdemokraterna ändra på tingens ordning och få S-debattörer kräver förändring. Man har till och med i förväg godkänt ett femte jobbskatteavdrag som ännu inte är genomfört.
Varför, varför, varför, förvägrar man ”de arbetslösa i förorterna” lösningen på alla deras problem för att inte stöta sig med ”de rikaste” som enligt S är de enda som gynnats av sagda skattesänkningar?
Frågan förblir obesvarad men tro mig, det är inte sista gången vi läst att alla problem i samhället beror på ”sänkta skatter för överklassen”.
För övrigt är det magstarkt att medverka till att upphöja våldsverkare som attackerar samhällets innersta kärna av trygghet till politiska förkämpar. Som om de slogs för solidaritet, rättvisa och jämlikhet.