Under förra mandatperioden stängdes flera landsbygdsskolor under relativt fredliga former. De skarpaste motreaktionerna var väl det engagemang som ledde till en ansökan om att starta friskola från När. En ansökan som beviljades och sedan realiserades i Fardhem.
Förändringarna då, inom ramen för Skola Gotland 2008, fick ta tid. Dialogen kändes inte forcerad.
Det var naturligtvis många som verkligen inte gillade att den lokala skolan lades ned. Men de accepterade beslutet. De kände sig varken lurade eller överraskade.
Nu är stämningsläget ett annat. Det var inte länge sedan skolnedläggningar aktualiserades. Av rektorerna. Det är mindre än en månad sedan. Och det är mindre än två veckor sedan barn- och utbildningsförvaltningen presenterade sitt förslag. Det har gått snabbt. Riktigt, riktigt snabbt. Även om skolnedläggningar har legat i korten för de initierade, så har folk anledning att känna sig både överraskade och lurade. Riktigt, riktigt lurade, i vissa fall.
Genvägar är senvägar. Jag tror att just brådskan kommer att göra det svårt för politikerna i nämnden att alls komma någon vart. Åtminstone inte utan betydande folkliga protester och ett högt politiskt pris.
Men jag tycker att man förenklar i överkant om man beskriver detta som en konflikt mellan stad och land. Det blir gärna så, när man tycker sig se arketypiska mönster. Det blir enklare att förstå konflikter om det är mellan motsatspar som god och ond, höger och vänster, stark och svag, rik och fattig, stad och land.
Men med förenkling följer förvrängning. Det kan förhindra snarare än befrämja VERKLIG förståelse.
Nämndens ordförande Brittis Benzler bor på landet, liksom sisådär hälften av ledamöterna i nämnden. Och förvaltningen har tänkt sig att eleverna vid de nedläggningshotade skolorna ska gå till andra landsbygdsskolor. (Även om det naturligtvis i många fall inte kommer att bli som man har tänkt sig, när eleverna går till andra än de anvisade skolorna.)
Nej, jag ser inte detta som en konflikt mellan stad och land. Det är en konflikt mellan - å ena sidan - en förvaltning som har utbildningen som allt annat överskuggande prioritet och - å andra sidan - medborgare som också bekymrar sig för hembygdens framtid, barnens resvägar med mera.
Politikerna har uppgiften att jämka dessa intressen, till det gemensamma bästa. Manegen är INTE välkrattad. Men det är de själva som har krattat den.