Upp till bevis för regeringen
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
På sista tiden verkar det som det kryper ut obehagligheter under varje sten man välter på. Carnegieskandalen startade med Finansinspektionens kritik och ett vite på 50 miljoner kronor. Eftersom Carnegie haft uppdraget att genomföra privatiseringar av statliga aktier har skandalen även befläckat regeringen. Dessa fläckar skrubbar man nu som bäst på.
Häromdagen riktade Riksrevisionen kritik mot den svenska biståndsbranschen, sedan den gjort seriösa revisioner av ett antal biståndsprojekt. Det kunde man läsa om i GA i går. Av 15 granskade projekt upptäcktes ren korruption i fem. I ytterligare två projekt föreligger grava misstankar om korruption. Tio av projekten (två tredjedelar) hade allvarliga fel i räkenskaperna. Och inte ett enda projekt klarar sig från kritik. I den gängse revisionen, som uppenbarligen är helt otillräcklig, innehöll 14 av 15 revisionsintyg ingen kritik alls.
I Sverige har det varit för mycket fokus på enprocentsmålet, och för lite på att pengarna skall göra nytta och inte missbrukas. Respekt mot svenska skattebetalare, och mot de nödlidande i mottagarländerna, kräver att kontrollen är god. Den respekten saknas. Det är som om biståndet och enprocentsmålet främst är en inrikespolitisk angelägenhet, utformad för självförhärligande.
Som en del i arbetet att få ut fler på arbetsmarknaden och korta sjukskrivningstiderna har socialstyrelsen skissat på rekommendationer för hur långa sjukskrivningstiderna bör vara. Så länge läkarna har civilkurage nog att göra individuella bedömningar kan sådana riktlinjer vara bra. Men hur skall man kunna skapa förståelse för en sådan åtgärd, och andra åtgärder som skall öka drivkrafterna till arbete, om det samtidigt är uppenbart att den politiska klassen exkluderat sig själv från alla sådana krav.
I förra veckan avslöjades hur de statsråd som blev av med jobbet i höstas i stor utsträckning kvitterar ut maximala avgångsvederlag. Det är tänkt att dessa vederlag skall kvittas bort mot genererade inkomster. Men driften att arbeta verkar inte vara så hög om det inte syns på bankkontot. Om man inte gör som Göran Persson och kvitterar ut 121000 i månaden, och samtidigt plockar in alla inkomster i den egna firman.
I går kunde man i GA läsa motsvarande information för dem som lämnade riksdagen i höstas. Av 105 ledamöter plockade 87 i augusti fortfarande ut den inkomstgaranti som garanterar utröstade riksdagsmäns försörjning. Hela 76 av dem har fått över 30000 kronor i månaden.
Även här är det uppenbart att "skyddsnätet" påverkat arbetsmoralen.
Om regeringen nu visar att den är beredd att vara moralisk och konsekvent i hur man behandlar människor med respekt och ansvar så finns det mycket att vinna. Om åtgärderna däremot blir otillräckliga så finns allt att förlora.