De flesta hade väl kluvna känslor inför tanken att Högskolan på Gotland skulle slå sig samman med Uppsala universitet. En regional institution, en ung och förhållandevis liten högskola, skulle bli en del av en över 500 år gammal jätte. En munsbit för Nordens äldsta universitet?
Själv tyckte jag att möjligheterna var större än riskerna.
Små högskolor kan mycket väl stå starka. Om de har hittat en bra nisch där lyckats etablera sig med spetsutbildningar av hög kvalitet.
Så såg inte situationen ut för Högskolan på Gotland. Utbildningsprogrammet var spretigt och kvalitetsryktet var inte gott nog.
En fusion med Uppsala innebar, som jag såg det, en möjlighet att adressera alla problem för Högskolan på Gotland i en situation då konkurrensen om studenterna ökade. Bättre utbildningar och bättre renommé, mer resurser och bättre nätverk.
Man kunde ju frukta att motståndet mot en fusion skulle bli stort på Gotland, en självskadande lokalpatriotism. Men det såg man faktiskt inte mycket av, i debatten om samgåendet.
Utom från Centerpartiet.
Jag minns exempelvis Eva Nypelius och Lars Thomssons insändare 29 september 2011 – under rubriken "Högskolan på Gotland hotad".
Där beskrevs en situation där utbildningsminister Jan Björklunds plan och syfte var att "ta bort de små högskolorna runt om i landet". De förutspådde en framtid efter en fusion – då "drunknar lilla filialen på Gotland fullständigt i jätten Uppsala Universitet".
De avslutade med en maning till kamp, där de ställde krav på att andra regionala företrädare skulle engagera sig för deras sak:
"Vi undrar hur högskolans styrelse tänker agera för att rädda Gotlands högskola? Och vad tänker öns moderata riksdagsledamot Gustaf Hoffstedt göra för att rädda högskolan? Han har ett särskilt ansvar eftersom hans moderparti stöder Jan Björklunds (FP) häxjakt på de regionala högskolorna. Och när ska regionstyrelsen ordförande Åke Svensson (S) ryta ifrån i frågan?"
Men det verkade vara få andra som delade deras bild av "Björklunds häxjakt". Fusionsplanerna gick vidare utan omfattande protester. Och i GA i går fick vi något av ett första kvitto på effekterna av samgåendet. Antalet sökande har ökat kraftigt, med över 60 procent.
Vi vet naturligtvis inte exakt hur utvecklingen skulle ha sett ut i dag, om fusionsplanerna hade skrotats.
Men jag står fast vid det jag skrev i oktober 2011. Att tvinga den jämförelsevis lilla Högskolan på Gotland att stå ensam när studentkullarna krymper, det vore det verkliga sveket.