Vad är min förklaring till att unga värderar demokratins grunder så lågt i World Value rapporten? Det frågar sig Lars Lundström för att slippa bemöta min kritik om att till och med utföraren av undersökningen avfärdar slutsatsen att allt är friskolereformens fel.
Ungdomarna i undersökningen (18-29) år visade i oroväckande hög utsträckning liten tilltro till demokrati som samhällsmodell. Mindre uppmärksammat har det blivit att dessa svar inte nämnvärt skilde sig från vad andra åldersgrupper svarade.
Undersökningen motsägs också av Ungdomsstyrelsens rapport "Ung idag 2011" som visade att förstagångsväljarnas valdeltagande 2010 var högre än på många år; 79 procent. Studerar man utvecklingen sedan 1950-talet visar det sig dessutom att en större andel av dagens unga är intresserade av politik än vad unga varit i tidigare generationer.
Så lärdom nummer 1 är att inte dra alltför stora slutsatser av en undersökning utan att se frågan i ett större sammanhang.
Man behöver inte heller studera olika undersökningar för att se att det här med allmänbildning och demokratins förutsättningar är ett område med förbättringspotential även hos medelålders. Man ska inte ge onödigt stor betydelse till debatter på olika nätforum eller i fikarum men nog är bristande allmänbildning ett utbrett problem. Medborgarnas förtroende för samhället: myndigheter, politiken och medier är ibland slående lågt.
Man orkar inte läsa en dagstidning utan söker sin information på nätet. Och om man stöter på en sajt som avslöjar det korrupta samhället, säger sig visa hur det "egentligen är" så är det kanske inte så konstigt om man börjar tvivla på att demokratin fungerar.
Demokratibegreppet är dock inget man ska behöva gå på högskola för att lära sig. Förklaringen att resultatet beror på att människor är lågutbildade håller därmed inte heller. Snarare handlar det om kvaliteten på utbildningen och hur bra skolan tar hand om dem som behöver extra hjälp eller helt enkelt att någon ställer krav/har förväntningar (!) på dem.
Ett tag var det populärt att elever skulle "söka sina egna svar". Katederutbildning blev ett skällsord och något man förknippade med Caligula ur filmen Hets. Betyg var ett ont som skapade neuroser istället för bekräftelse att man lärt sig något.
Att skaffa sig en utbildning, göra en plan för sitt liv med målet att få ett arbete har inte setts som så himla viktigt. Förväntningarna på att samhället ska stå där med lösningar på alla problem som kan uppstå under ens liv har helt enkelt byggts för stora.
Så stora att de riktigt viktiga och avgörande skyddsnäten, för dem som verkligen behöver dem, inte håller för tyngden.
Här föds en misstro till samhället som jag anser är fullt förklarlig.