Ung egoism och olycka
Detta Àr en ledare. PÄ hela Helagotland publiceras ledarartiklar frÄn GotlÀnningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
5 200 personer mellan 16 och 34 Är har gett sin syn pÄ sig sjÀlva och sina tankar om livet. Mest deprimerande Àr att endast var tredje svensk i studien uppger sig kÀnna lycka. Det att jÀmföra till exempel med Argentina, dÀr tvÄ tredjedelar uppger sig vara lyckliga.
Vidare kÀnner svenska ungdomar stress, och bryr sig tvÀrtemot medias bild inte sÀrskilt mycket om miljö eller vÀrldspolitik. De Àr fokuserade pÄ att göra karriÀr och tjÀna pengar - ofta drivna av uppfattningen att de annars inte Àr vÀrda nÄgot. De kÀnner inget vidare stöd frÄn hemmen och har knappt nÄgot förtroende alls för samhÀllet i stort. De Àr sig sjÀlva nog, och olyckliga.
LÄt oss ocksÄ vara klara över förutsÀttningarna: detta Àr en jÀmförande studie. Det gÄr alltsÄ inte att, som ofta sker av vÀlfÀrdssamhÀllets programmatiska tillskyndare, vifta bort det med hÀnvisning till att det handlar om nÄgot som alltid varit fallet, att ungdomar minsann alltid Àr missnöjda. Detta Àr relaterat till hur ungdomar över hela vÀrlden kÀnner sig. Problemet Àr bevisligen svenskt, vi kan inte gömma oss.
Symptomatiskt nog kan den svenska analyschefen pÄ MTG inte hÄlla inne med sin förvÄning: Hon hade rÀknat med att "vi i vÀlfÀrdssamhÀllet" skulle fÄ mycket bÀttre siffror Àn vad som blev fallet. Och just den instÀllningen har varit basen i svensk samhÀllsideologi i decennier: I takt med att folk fÄr bÀttre materiella förutsÀttningar blir de allt mer lyckliga och harmoniska. Som officiell sanning har denna grundsats fÄtt nÀstan sakral status. Andra perspektiv, som i sak skulle kunna utmana den svenska modellen, har knappast kunnat göra sig hörda.
En sak Àr sÀker: den materialistiska syn som rÄtt i Sverige blir allt mer ohÄllbar i skenet av de faktiskt stÀndiga rapporterna om ungdomars psykiska ohÀlsa som presenteras. Problemet bottnar inte i brist pÄ fritidsgÄrdar, kuratorer eller arbetstillfÀllen. Vi har nu en generation som har det bÀttre förspÀnt Àn kanske nÄgon annan i historien, i ett land som Àr sÄ fredligt det kan vara, och ÀndÄ mÄr dÄligt.
Svaret mÄste sökas bortom det materiella; i det sociala och kulturella; nÄgonting verkar vara fel i vÄrt samhÀlles grundvÀrderingar om hur liv skall levas.
Det Àr förstÄs en mycket smÀrtsam slutsats. Och kanske Àr det dÀrför MTV-studien knappt debatterats alls i offentligheten. Men diskuteras mÄste det. FörutsÀttningslöst.