LEDARE
På ett sätt imponeras jag av Åke Svenssons förmåga att låta all kritik, alla aktuella frågor och skeenden, liksom rinna av honom. När han någon gång kommenterar i någon fråga blir det något lite göteborgskt eller totalt allmängiltigt.
På ett annat sätt tycker jag att hans agerande är obegripligt eftersom det stärker bilden av majoritetens handfallenhet och oförmåga att inse läget. För när det gäller i alla fall Åke Svensson tror jag inte att det är riktigt så illa som det ser ut. Därför är det konstigt att han beter sig så konstigt.
Den 24 april aviserade Åke Svensson på Gotlands Folkblad att inbjudan var på väg till organisationer och andra partier för ett gränsöverskridande arbete för att skapa ett bättre företagsklimat.
Har inbjudan kommit fram? Eftersom Centerpartiet nyligen gick ut och tog initiativ till samma sak verkar det i alla fall inte så.
Det ges alltså inte någon annan motbild än den Åke Svensson gett; att gotländska företagare som grupp tycker att allt är dåligt, eller att undersökningarna på något sätt skulle gå ut på att dissa företagsklimatet på ön.
Frågan är vilka som skulle vinna på det?
När det inte ges någon annan bild från den politiska majoriteten än att undersökningarna och rankningarna är orättvisa, får verklighetens vittnesmål desto större tyngd.
Till exempel blir hanteringen av Joachim Kuylenstierna ett talande exempel på varför rankningarna ser ut som de gör.
Man kan förstå Åke Svenssons förvåning när han får läsa om planerna i GT för några månader sedan. Det agerande som följde på hans förvåning är däremot obegriplig. Han frågar sina närmaste tjänstemän på ledningskontoret men väljer att inte ringa det logiska samtalet till den som har ansvar för frågan: ordförande för byggnadsnämnden.
Med denna historia i åtanke är det än viktigare att den där utlovade inbjudan verkligen är på väg så som Åke Svensson lovade den 24 april.
Och att den gått ut brett, utanför den snäva krets där Åke Svensson tydligen i dag hämtar sin information för sina beslutsunderlag.