LEDARE
Tystnaden kring upphandlingen av Gotlandstrafiken är en pina för somliga medan andra ser det som positivt att det dröjer. De menar att det visar att det ännu finns chans att påverka.
Ett problem med att det drar ut på tiden är att olika viljor och övertygelser polariseras på ett trist sätt. Analyser och konsekvenser som grundas på vilket perspektiv olika intressenter har blir till sanningar. Ju längre bort från sakfrågans hanterande man står, desto lättare är det att komma med enkla lösningar.
Och inte minst, förminska och klanka ner på dem sitter närmast förhandlingsbordet.
Så är det med det mesta, ju mer kunskap man har om en fråga, desto mindre tvärsäker är man om enkla lösningar.
Mot vem ska udden riktas är en annan intressant diskussion. Även här finns många ”sanningar” om vad som är det bästa. De som riktar sig till ansvarig minister anklagas för att förorda ministerstyre, de som kritiserar Trafikverkets handläggning får höra att verket bara lyder politikens order.
Men det är ju det som är det stora mysteriet.
För om man lägger de politiska ambitionerna som är fastslagna i bland annat infrastrukturpropositionen bredvid det förslag som Trafikverket presenterade så finns inte många beröringspunkter.
Gotlandstrafiken är den absolut viktigaste frågan för Sveriges största ö. Inte bara för vår egen överlevnad utan som mittpunkt i ett av norra Europas mest expansiva områden. Men i regerings- och riksdagskorridorer är det en icke-fråga. Det märks om inte annat när de lokala partierna tvingar sina företrädare att tala i frågan. Det är mycket innantilläsning för att säga ”rätt” saker som visar att de är insatta.
Men det riktiga engagemanget saknas. ”Vadå, Gotland klarar sig väl alltid med den dragningskraft ön har? Varje gång i juli vi har åkt har det minsann varit fullt på färjan”. Typ.
Sån är känslan man får när man befinner sig på distans och inte i riksdagshuset.
Den som sitter närmare den verkligheten har förmodligen en helt annan bild.
Men även om det sagts mången gång förut tål det att upprepas: det är fullkomligt oacceptabelt att våra kommunikationer ska ifrågasättas vart tionde år. Vi räds inte förändringar och vi förstår att det är skillnad att bo på en ö mitt i Östersjön jämfört med att bo på fastlandet.
Men vi förstår inte varför vi varje gång ska utgå från sämre förutsättningar till lika höga priser.