Jo, det blev som man kunde frukta och som många varnat för, efter barn- och utbildningsnämndens beslut att behålla alla skolor utom en. Det som överraskar är att konsekvenserna blivit så tydliga så snabbt. Jag tänker på vad GA skrivit i förrgår och i går om besparingarna vid Öja skola.
Rektor Ann-Kristin munter beskrev den ekonomiska verkligheten, efter det bejublade beslutet i nämnden. Om besparingarna sade hon:
- Det finns inget annat att göra. Jag har en budget från politikerna som måste hållas.
Och det är samma budget som tidigare.
Ska man värna landsbygdsskolorna är vi inte betjänta av några häxprocesser mot enskilda tjänstemän. Skolorganisationen är inte hållbar. Speciellt när skolan inte tilldelas mer pengar av regionstyrelsen och fördelningssystemet skolorna emellan förblir detsamma. De små skolorna utarmas och när så sker finns det naturligtvis en risk att ännu fler elever överger dem.
Vi vill väl inte ha en situation där de skolor överlever som lyckas undvika svältdöden? En sådan utveckling så gott som maximerar flykten från landsbygden och till skolor med säkra framtidsutsikter. Många av dem är naturligtvis belägna i Visby.
Jag tror att landsbygden i längden är betjänt av ett sansat samtal, i lugn och ro, om hur många skolor och vilka skolor som man kan rädda för framtiden. Om man siktar på en sådan samförståndslösning så tror jag att det går att behålla fler skolor, än om alla kämpar mot alla och mot svälten. Och det beror bland annat på att dessa landsbygdsskolor kan få en mer långsiktigt säkrad existens.