Skyways konkurs visar hur beroende Gotland är av stabila och långsiktiga kommunikationer. Vi som bor här vet det redan men de som bestämmer påverkas troligen inte av Skyways konkurs i just denna fråga. Hade den däremot inträffat under vecka 27, Almedalsveckan, så hade insikten kanske drabbat hårdare.
Flyget är avreglerat sedan länge och tack vare konkurrensen från Gotlandsflyg hade vi fram tills i går fantastisk tillgänglighet på både turer och rimliga priser. Vad som nu händer är svårt att sia om men risken att Gotland ska stå utan flygförbindelser får ses som liten.
Färjetrafiken däremot är ett statligt ansvar och en del i det nationella infrastruktursystemet. Statens ansvar vilar tungt för att denna ska vara både långsiktig och stabil.
Hittills har ingen regering, oavsett färg, visar att man insett tyngden i allvaret. Vid varje upphandling kommer det aviseringar om försämringar och ifrågasättande av det som redan finns.
Nu, om inte förr, är det avgörande att det officiella Gotland tar av silkesvantarna, lägger partipolitisk prestige åt sidan och markerar att nog är nog.
Gotland kan inte, som enda ort i Sverige, vara helt i händerna på oljeprisets uppgångar (men konstigt nog aldrig dess nedgång). Prisökningar på flera hundra procent på bara några år är inte rimligt för vår landsväg.
Det är bara att instämma i Håkan Ericssons fråga i går på Gotlands Folkblad: "Men vad händer från regionledningen för att stoppa de skenande färjepriserna från att slå ut öns tillväxt och utvecklingsmöjligheter före 2017?".
När till och med Håkan Ericsson efterlyser handlingskraft kanske Åke Svensson och hans rödgröna vänner tar kritiken på allvar? Tystare och mer defensiv ledning av Gotland har vi inte sett. Förutsättningarna i innevarande avtal måste upp på bordet för ifrågasättande innan Gotland prisat ut sig helt.
Är Gotland en del av Sverige eller inte?
Hur hög är rösten från Region Gotland, borträknat tjänstemannen Per Lindskog?
Hoppas den hörs bra upp i regeringskorridorerna för här på Gotland är det knäpp tyst.