Det har varit en del prat i veckan om hur politiker och näringsliv bäst ska samspela.
För mig är det i grunden ganska enkelt: politiker ska ha en nära och respektfull dialog med näringslivet för att få kunskap om behov och önskemål. De politiska besluten ska sedan fattas med långsiktighet och god förankring.
Jag var mycket skeptisk till bildandet av Tillväxt Gotland när det begav sig. Tyckte att det blev en mycket märklig konstruktion där privata intressen och politisk makt blandades ihop på ett icke betryggande sätt. Idén var att kommunen (nu regionen) skulle vara huvudfinansiär under projekttiden men att sedan näringslivet skulle ta över mer och mer av finansieringen av föreningen.
Så blev det ju inte och framtiden för föreningen nu är ytterst oklar.
Om intresset från näringslivet inte finns att engagera sig och betala för organisationen ska den självklart inte heller drivas med skattepengar. Genom regionens dominans har det blivit mer som ytterligare en regional instans istället för näringslivets kanal till regionen.
Med erfarenheterna av detta blir jag lite fundersam när jag läste på Gotlands Folkblad (25/5) att den nya majoriteten nu vill bilda ett näringslivsråd. Ska det bli ytterligare en instans för dialog mellan näringslivet och regionen eller ska den ersätta Tillväxt Gotland?
Hur näringslivspolitiken ska utformas och vilka mål den rödgröna majoriteten har är även det mycket oklart.
Håkan Ericsson, Gotlands Folkblad, brukar vara kanal för hur partiet ställer sig i olika frågor men i veckan fick han mothugg från Björn Jansson (S) som tyckte precis tvärtemot om politikers medverkan i styrelser som till exempel Visby Centrum. Håkan Ericsson tycker att politikerna ska hålla sig ifrån blandade styrelser med näringslivet, Björn Jansson tycker att det är en förutsättning för ett gott samarbete.
Det blir mer och mer tydligt att det inte finns någon linje även om Åke Svensson satte ner foten gällande campingen på Snäck.
Men att svänga fram och tillbaka från ena veckan till den andra ger inte den tilltro till systemet som behövs för att företagen ska våga investera. Även om det ger politiska poänger att i sista sekunden "ställa allt tillrätta".
Husvagn eller charterresa...
Vad årets skatteåterbäring ska användas till är, som vanligt, ett dilemma. Ett kärt sådant dock.
Drömmen om husvagn har vi närt många år, frågan är hur mycket vi skulle använda den om vi hade den? Det bästa hade ju varit att bilda ett bolag med någon och dela på vagnen, som en andelslägenhet. Ni får den veckan och vi den. Kanske något att fundera vidare på.
Chartern till Turkiet förra året gav definitivt mersmak. Den skepsis jag tidigare haft mot charter försvann i ett nafs. Fullkomlig avkoppling och vila gav så mycket mer energi än aldrig så många lediga veckor hemma där alla måsten ständigt finns närvarande.
Trevlig helg!