Fackföreningsrörelsen har gjort mycket för arbetaren genom åren. Anställningstrygghet, semester och inte minst en lön som det går att leva på är några exempel på vad som åstadkommits. Idag är det ingen arbetsgivare som har synpunkter på medarbetarnas rätt att vara anslutna till sina fackföreningar.
Samtidigt måste varje individ ha rätt att ställa sig utanför fackföreningen och enbart ingå i a-kassan. Den anställde tar då själv på sig ansvaret att löneförhandla och att, tillsammans med arbetsgivaren, se till att lagar och förordningar följs.
Fackföreningarna har förlorat många medlemmar under senare år och det är inte längre självklart att man är socialdemokrat för att man är med i facket, trots LO:s enorma penningbidrag till Socialdemokraterna. Fackföreningsrörelsen behöver, liksom Socialdemokraterna, förnyelse och bättre motivera varför man ska vara medlem. Att som Målarettan hota företag med blockad och ekonomiska sanktioner tjänar knappast det syftet. En gotländsk målerifirma med tre anställda, där alla tre har valt att inte var med i facket, de var det inte heller när de anställdes i firman, hotas nu med blockad om man inte kollektivansluter sig.
Varken företaget eller de anställda ser någon som helst fördel med kollektivanslutning. Man arbetar åt privatpersoner, använder inte ackord utan fast pris, men skall ändå betala cirka 5 000 kronor per anställd och månad för ackordsmätning....?
Pengarna går till Målarettan. Likadant är det med den så kallade semesterkassan. En relik från 30-talet som nästan samtliga förbund har avskaffat. Målarfacket tar in semesterersättning var tredje månad för varje anställd.
Räntorna behåller man och utbetalning till de anställda sker veckan innan midsommar - för fyra veckors semester - oavsett när semestern tas ut eller hur mycket som används.
Ska man ta ut den femte veckan så måste det ansökas särskilt och i ansökan ska anledningen till semestern anges...?
Detta är såväl integritetskränkande som överförmynderi. När jag hör företagets berättelse om vilket ordval och vilka hotelser som fackföreningsrepresentanterna använt så räcker ord inte till utan jag undrar snarare i vilken stat och i vilket århundrade vi hamnat.
Maktfullkomligheten och utsugningen har bytt plats, från 1930-talets patroner till 2010-talets fackpampar. Det är inte länge sedan som fackets möjlighet till stridsåtgärder mot företag utan anställda togs bort. Det är dags för nästa steg - ta bort fackets möjligheter till stridsåtgärder mot företag som inte har några fackligt anslutna anställda!