De kanske borde vänta med att trycka Sverigedemokraternas valsedlar till sista minuten, så att man slipper kostsamma nytryck.
I maj skrev jag ledare om Sverigedemokraternas valplattform för Gotland, under rubriken "Tomhetens valplattform". En plattform som jag sammanfattande: "Ett populistiskt hopkok, reducerat till en klistrig brunsås."
Tomhetens parti verkar nu ha oöverstigliga problem med att ens fylla de stolar de kan vinna.
På kort tid har Sverigedemokraterna förlorat 40 procent av sina kandidater till regionfullmäktige på Gotland. Det vill säga två av fem. Nu finns bara tre kvar. Hur många finns kvar till valdagen? Och hur många kommer att härda ut en hel mandatperiod, om de till äventyrs skulle ta plats i fullmäktige?
Runt om i landet finns det många, många platser i politiska församlingar som lämnats vakanta av partiet.
Den kandidat som försvann i går, Hannes Müller, var dessutom ordförande för Sverigedemokraterna på ön. Men hur stort var egentligen hans fögderi? Även om det finns gotlänningar som skulle kunna tänka sig att rösta på partiet, så för det en tynande tillvaro. Det har mest existerat i offentligheten i form av inlägg i nätdebatter av enskilda företrädare, som Hannes Müller.
Just uppmärksamheten kring förgripliga inlägg på nätet innebar nyligen att Marianne Nilsdotter Danfjorden togs bort från Sverigedemokraternas gotländska valsedel. Hannes Müller råkade häromdagen i blåsväder sedan sajten "Inte rasist men" anklagade honom för att stå bakom anonyma inlägg på debattforumet Flashback. Om, och på vilket sätt, denna anklagelse har påverkat Hannes Müllers beslut att hoppa av verkar vi tyvärr tvingas gissa oss till. Müller väljer att besvara alla sådana frågor på ett kryptiskt sätt, som inbjuder till spekulationer.
Nog är det så att det inom Sverigedemokraterna råder en kultur där man har en uppsättning av åsikter och attityder som är för offentligt bruk, medan tongångarna kan vara helt annorlunda mellan skål och vägg. Då blir det problem när man uttalar sig i ett forum där man tror att man kan vara privat, när det sedan blir offentligt.
Det kan kanske verka tufft. Men det är det egentligen inte. Det finns ett enkelt sätt att undvika sådana problem. Göm dig inte bakom anonyma pseudonymer och säg inte sådant som du inte kan stå för. Speciellt inte om du har ambitioner att bli förtroendevald.