Det är drygt två år till nästa val.
Ibland känns det väldigt långt dit.
Kanske finns det en plan, kanske kommer det att visa sig.
Men än så länge är klyftan väldigt, väldigt djup mellan den rödgröna valplattformen, det löfte som gotlänningarna satte sin tilltro till, och den faktiska politik som har bedrivits sedan hösten 2010.
Det fanns i och för sig inte så många ord om näringslivet i denna valplattform men här finns den enda kontinuiteten: näringslivet ska hållas kort. Det senaste är att äldreboendet Pjäsen, en väl fungerande, populär och välskött verksamhet som bedrivs till en kostnad som ligger 8,5 miljoner kronor lägre än jämförbar verksamhet i regionens regi.
Nu ska den trots det återtas i regionens regi. Utan att det finns några underlag på att det skulle vara till gagn för vare sig regionens ekonomi eller, inte minst, de boende på Pjäsen.
Det är möjligt att det finns underlag, som av någon anledning inte redovisas, som gör socialnämndens beslut mer genomtänkt än det verkar för oss utomstående.
Jag hoppas det.
I dag ska regionfullmäktige anta budget för de kommande åren.
Det är ett ypperligt tillfälle för regionledningen att ingjuta hopp och tilltro hos gotlänningarna. Än så länge har linjetalen från de rödgröna lyst med sin frånvaro.
Oppositionens budgetförslag innebär små justeringar där förhoppningar om mer pengar tack vare att mer verksamhet konkurrensutsätts, ska räcka till mycket.
Majoriteten å sin sida menar att hade vi bara haft en rödgrön regering så hade vi inte haft några problem eftersom då hade staten skjutit till alla pengar som fattas när behov möter verklighet.
Ett löfte som de rödgröna gav och angav som den kanske viktigaste för att Gotland ska växa, var att lösa bostadsfrågan. Eftersom den enda orsaken till att det inte finns bostäder, enligt de rödgröna, är att den förra majoriteten inte sett till att det finns byggbar mark, finns ju numera inga hinder kvar.
Och eftersom den förra majoriteten under fyra år lyckades stoppa bostadsbyggandet, borde ju nuvarande majoritet nu i halvtid ha hunnit med att i alla fall ha en plan för att lösa problemet.
Det är två år kvar till valet.
Kanske tycker även majoriteten i Region Gotland att det känns som en evighet. För när två år har gått fungerar det sämre och sämre att skylla allt på den förra majoriteten. Och det är alldeles för tidigt att börja med nya löften inför nästa val.
Efter två år med den politiska makten borde man ha haft mer att visa upp.